Eller vi tar allt från början.
Idag åkte jag till Fyrishov och badade och solade hela dagen. Själv. Men det var skönt. Jag låg och tittade på molnen, läste The Dirt av Mötley Crüe, funderade, facebookade och mycket annat...så jag led inte av det.
Vid ett ttillfälle fick jag för mig att jag skulle utmana hopptornet. jag kände hur det klack till i huvudet och så tänkte jag...varför inte :D det är ju bara ett hopp. Då var det 10an jag tänkte på.
Så jag låg och grunnade på det ett tag och sen gick jag helt resolut in för att besegra min hopptornsskräck. Jag var inte ens nervös.
Ställde mig i kön...babblade med nån moppefjunis som just hade hoppat från 10an om lite teknik och så. Bestämde mig för att dra en spik och bara köra fötterna först. Easy peasy. Uppför trapporna, stegarna och slutligen tunnelstegen till taknocken.
DÅ insåg jag att det var ganska högt upp....alla i hela jävla simhallen hade ju såklart följt dårens uppfart också och tänkt...fan tjärringen är galen för alla blatteungar, vilket var nästan hela jävla olympiad poolen, började ropa "kolla kolla jao..hon skall hoppa" och peka och grejjer. Nån liten myra som jag knappt kunde se där nere ropade: "hoppa hoppa hoppa".
Jag tog sats och....såg över kanten, och det var låååhångt ner.
Det skulle ta typ 1 timme att nå vattenytan :O och vad skulle hända när jag väl nådde dit då?
Pilla ut biknitrollorna från utrymmet mellan mina Langerhanska öar i bukspottskörteln medan hela kurdistan tittar på och tänk om min slappa lilla röv eller brösten plaskar så det gör ont....iiiiiiihhhhhhhh...okej försök nummer 2.
Nu ser jag en massa tjejer som förväntansfullt tittar upp på mig...jag vill dö.
Jag försöker igen men nu skakar knäna och jag vill sätta mig ner och gråta. Jag skulle bara ha gått rakt ut o gjort det utan att titta på folk.
Jag ropar till ungen som står som nästa i kön att köra hårt för jag skall klättra ner...men han måste haft vatten i öronen för han bara står och glor.
Jag klättrar ner med fjäderlätt huvud och blodtrycket mellan tårna på gelében och smiter ut till min solstol som en hund med svansen mellan benen och hoppas att alla skall glömma den pepparkaksbruna tanten i lila bikini för all framtid.
Jag var TVÄRSÄKER på att jag skulle palla hoppa från 10an. Men när det plötsligt blev dagens händelse att en kärring skulle hoppa från 10an i bassängen så var det för mycket ångest.
Efter Fyrishov så åkte jag hem och duschade och gjorde mig i ordning för att åka på Powermeet i Västerås.
Jag hade min fina sommarklänning på mig. Det är så konstigt. När jag vägde mer så kände jag mig smalare i leggings och tunika. Nu mår jag nästan illa fysiskt av tunika och leggings. Det är så skönt att inte ha det som enda klädmöjlighet.
Jag lämnade doggelito hemma och drog med caben till v-ås. Vädret var underbart. Förra året mötte jag upp Annelie och Holger vid Skultuna Bruk och det var så djävulskt varmt. I år ville jag inte dit utan åkte direkt till Hälla där vid IKEA där alla samlas på kvällen. Det var underbart.
Annelie mötte mig vid infarten och hade en present i näven åt mig när jag kom ur bilen. En liten flaska med guldflagor i olja för hon tyckte jag var guld värd :) ÄLSKA!!!!!!
Sen gick vi runt och jag träffade Robban och Christer från Bunkers. Dom kände igen mig nästan innan jag hajjade att det var dom. Den långa karln som är lite hangaround var med också...som jag träffat på kryssningen nångång. Jag blev så glaaad! Jättekul att ses och sen hittade jag på Petri och han fru som jag diggar hårt! Go kvinna det! Träfafde Jeanette som var där med sin och Maxes bil...dom har delad vårdnad (om bilen) ;) han var där igår tydligen!
Efter en dunderkväll åkte jag hem lycklig som få. Hade jättekul!!! Nästa år skall jag o Annelie åpka och fota folk. Bilarna är sekundära då...vi skall föreviga alla roliga människor och allt vad dom innebär. Kuuul...längtar redan :D
Jag saknar mitt Örebro så mycket när jag träffar alla söta människor. Dom frågar om jag inte kan komma på festen etc men det går ju inte.
Jag saknar att vara Jonas tjej, vara hans gäst på festen. Nu kanske inte han festar men jag saknar honom PUNKT!
Ni får tycka jag är knäpp.
Men det är för många saker som...ääh...min innersta magkänsla...äääääääääääh
Han är med den där tjejen igen.
Undrar vad hon har?
Knäppt livet är.
Hur som helst har jag haft en underbar kväll!!!
Efter att jag kom hem gick jag för att fixa kassan på salongen och mötte en överförfriskad liten hudterapeut ala Kaisu utanför salongen. Hon var så kärvänlig och glad haha ;) jag skall gå o torka ur saliven ur öronen strax ;) hoppas du hittar den där Solsidan-Ove killen du letade efter :P ...eller...hoppas inte för Ove är ÄCKLIG!!!
Nu skall tant sova
Godnatt
Ps: jag har aaaaaaaaasstora spruckna vattenblåsor på hälarna från ett par nya vita pumps jag prompt skulle ha på mig ikväll för dom var lite Rocka Billy...numer ligger dom utmed E18 fastkilade i varsitt träd med klacken i stammen skulle jag tro.
Dom åkte ut...jag menar..blev utkastade i 120km/h på hemvägen (cabriolet är roligt). Hoppas dom ruttnar i helvetet. Jag kan knappt gå nu...nu lade jag upp fötterna på en fotpall och började nästan gråta av smärta.
Jag kände mig väldigt Thelma and Louise när jag kastade ur skorna ur bilen :P
hoppas jag inte dödade nån stackars älg eller nåt :P
Om någon hittar dom så slit dom med hälsan.......
Den här scootern drivs av solceller (tro det eller ej)
14 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar