Hepp

Inte mycket att rapportera.

Jag får fullständigt cp-anfall av min far som sätter käppar i hjulen när man vill driva salongen på ett sätt.

Jag anställer/ hittar en tjej som skall täcka när mina tjejer har mammaledighet...han tar henne till SIN salong och ger henne sen semester under den perioden jag anställt henne för att täcka i min salong.

Heh!

Han fattar inte skillnaden på kvalitet och kvantitet.

Han fattar inte/ vägrar fatta skillnad. För honom kommer det alltid handla om pengar. Passionen för hår eller skönhet kommer i sista rummet. Så VÄGRAR jag jobba. Idag och alla dagar! Då slutar jag hellre.

Jag vill inte sluta...jag vill att HAN slutar förstöra.

Ämnesbyte för jag får svårt att andas!!

Igår kväll passade jag Dominiq och Mikaelas lilla sessa som nu är 3 månader ung :P

Det gick som en dans.

Emma var på besök i stan över natten och skulle sova på Hotel BitterTwitter så när mickis hade stassat upp sig och följt efter sin make som skulle sjunga i Riksfinalen i karaoke igår kväll...så tog Emma och jag hunden och vagnen och gick på promenad.

Vi satte oss vid bryggan utanför Lingon och softade som vi alltid har gjort varje sommar sen vi var små. En gång satt vi där en hel natt och pratade när hon bodde i frankrike och jag i Dublin...det var många killar som skulle analyseras och recensseras och det tog som sagt en hel natt. Men vilken natt det var.
Det måste ju vara 12-13 år sedan men det känns ju som igår kväll.

När vi satt där så kom det en kille med en graaaav CP-skada i sin lilal motoriserade rullstol. Han var ganska ung och lite trendig och hade en ölburk i ena handen. Han kryssade runt på bryggan och tog kort med sin kamera och Emma fick ett "Miss Universum/moder Teresa"-anfall och lade huvudet på sné och tittade på mig och sa: "kooooolla han vill hänga med oss" och vickade med huvudet mot killen i rullstol och mycket riktigt han hade fått vittring på dom blödande hjärtana vi har och hade börjat cirkulera i sin räcerstol runt oss och låtsades titta på natthimlen medan han passade sig för att köra ner i Fyrisån.

Harry blev ju eld och lågor för snubben satt i en stol..fast den rörde sig...hur fan??! och det tog killen som en invit att komam lite närmare.
Emma blev överlycklig för jag hade brutalt vänt mig bort för jag menade att Emma hade inte lagt huvudet på sné och pluttinuttat om en random kille i hans ålder hade suttit med en ölburk i näven och dinglat med benen över bryggkanten och tittat trånande mot henne. Men nu satt han i rullstol och då ville hon förbarama sig med hela sin själ och vara hans bästa vän ;)

ÄNDA TILLS...hon insåg att hon inte fattade ett ord han sade för hans CP-skada påverkade hans talförmåga något otroligt och han stötte fram stavelser så att Emma satt med munnen halvöppen som en guppyfisk och försökte sätta samman stånkningarna till något som hon kunde förstå.

Jag låg och tog kort på mig själv i nattljuset för jag var lite uttråkad men blev inkallad som tolk såklart antingen för jag har en naturlig fallenhet att förstå CP-tal eller för....när Emma inser att hon tagit sig vatten över huvudet ;) gärna vill ha hjälp :P

Så vi fick fram att det var väldigt mörkt för att fota, han fick ta ett par kort av oss, ett par extra av miss "peace and love on earth-emma" och sen urtydde jag att hans syster hade en hund också men den var lugnare än Harry :P
Han hade ju humor killen :P

Helt otippat åt Emma en Max-burgare...vad var oddsen? :P

Sen tog vi avsked av Emmas nya kompis och gick vidare i sommarnatten. Vi gick utmed ån medan bebisen snarkade och Harry stretade.

Han fick några tikar på rygg på vägen hem (det är fan formidabelt hur mycket jävla hundar som är ute på kvällarna i stan...ibland vill man bara inte träffa andra hundägare..låta hunden skita och gå hem!!!) och sen gick vi hemmåt.

Vi satt i soffan och pratade och jag kom på att bebis skulle bytas om till pyjamas...varpå bebis vaknade och blev jättepigg...

Två trötta tanter i tidig 30-årsålder låg på varsin sida om lillan som ett lesbiskt gammalt par och duttade med henne tills hon blev arg och krävde lite mat. Mickis hade pumpat ut en redig liten flaska tuttisaft så jag pluggade in den i munnen på plutten som ganska snart verkade mätt och belåten. När rapningen skulle utföras blev hon mindre impad och var därefter lite gnällo så jag som den snälla mamman i vårt 12-timmars lebbförhållande med barn...tog med mig bebis ut i vardagsrummet och skuttade runt lite och sen tog vi resten av flaskan i ett nafs och slocknade i mina armar som en liten knubbig kerub.

Jag tassade tillbaka in i sovrummet där Emma hade slocknat och lade ner keruben mellan oss och somnade. Halv 3 ringde Mickis och Dompi som hade festat klart och nu ville hämta sin bebis.

Jag somnade väl efter 3 halv 4 nån gång och väcktes av äckelklockan vid 8. Upp och duscha och sen iväg till jobbet. Träffade pappa och han förstörde morgonen med sin affärsinställning...men efter intensivt umgänge med Sabina, Emma och Jeanette så kan jag andas igen. Vad vore man utan sina vänner?

Sååå nu skall jag sluta skriva för det känns somom det blev vääldigt långt!

Kram å så...är fortfarande helt nere innombords...men jag har bestämt mig att jag skall typ slänga halva inredningen i helgen och sälja resten på blocket/tradera.

Minimalist...javisst