Det känns som jag befinner mig i en film. Solen håller på att gå ner, Uppsalas luft är ljum o vinden är som en mjuk kyss mot huden.
Jag strosar utmed Svartbäcksgatan bort från stan (med en gravt skitnödig hund som förstör min himelska upplevelse men jag låtsas inte om hans stret utan låtsas att jag inte HAR en hund alls).
Var va jag nurå? Just ja...äh hundjävel.
Men det är verkligen magiskt. På Smultron har dom tangokväll och spelar gamla tangos från typ 40-talet. Nån gubbe på en gammal stenkaka skorrar som Edith Piaff till fioler o dragspel. Det låter underbart.
Alla träd är gröna och lummiga och gatan leder mot solnedgången som mjukas upp av lövverken till ett lapptäcke av ljus.
Dom gamla fina husen på gatan glöder i den röda solen och alla caféer, restauranger och uteställen är fulla av folk. Fönster står öppna på vid gavel och det ser ut som om dom nästan andas in gatans atmosfär.
Luften är tung av dofter, träden, linnéträdgården, parfymer från uppklädda sommarfirare, någon grillar, en mustig pastarätt serveras på Basilico där vi går förbi. Från Café Linné sprider sig en lockande doft av bakverk och man kan hela tiden känna lukten av solvarm sten.
Kajornas kackel blandas med duvornas kuttrande och tillsammans med glada skratt, ljudet av bestick mot tallrikar, tangon i trädgården, en raggarbil som kör förbi och barn som leker blir jag så glad. Så glad att jag bor så vackert. Så underbart fint och ändå mitt inne i stan.
Jag har fått gå gatan upp och ner ca 6ggr med min tydligen förstoppade hundfan för att hinna knappa in alla intryck i min utomjordiskt långsamma mobil för att kunna få in hela känslan. Nästa gång jag skall visualisera en underbar upplevelse för er ska jag INTE ha hundjäv**** med mig utan sätta mig vid en uteservering själv o bara njuta medan jag skriver.
Nu har jag skavt trottoar med tampongharry så länge att någon snart kommer ta mig för ett fnask som försöker se oskyldig ut med en 'söt' liten hund och upptagen ut med sin mobil.
Om inte hundfan skiter nu nu nu så hänger jag upp honom i kopplet på en busshållplats.
Ni som har hundar vet hur jävla jobbig en hund e tills den skiter. Well...ikväll när jag bara vill njuta betér han sig som om han har en tampong i ändalykten o drar runt som om djävulen sitter i tarmen på honom.
Nu ger jag upp o går hem. Han får skylla sig själv.
Uppsala är vackert. Trots Harry...
Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon
2 kommentarer:
Om inte annat har du iaf en fallenhet för skrivande...Att kunna formulera sig sig så väl på en mobiltelefon, med en tampongförstoppad sirapslimpa i kopplet är...Talang!
<3
/Lorden
Hmm, du e duktig du, på att skriva och förklara... Imponerad! Puss på pekfingervalsen på tangentbordet // Bolel
Skicka en kommentar