söndag 24 juli 2011

Oj

Hörde dina nyheter. Ni flyttar ihop. O här sitter jag o älskar dig än.
Nu gör det ont. Nu mår jag illa..som i kräkas.
Jag ljög när jag sa att jag träffat någon. Du blev glad, lättad säkert.
Grattis till ditt nya liv.

Hur skriver man en känsla? En känsla som att ens inre skriker högt men man yttrar inte ett ljud. Man gråter inte ens..man får inte det efter 2 år. Det är inte normalt.
Men inne..inne gråter jag, inne messar jag, inne bönar jag o ber, inne vill jag att du ska älska mig, tänka på mig, sakna mig.

Ute syns inget. Nu när ingen ser, när jag ligger ensam i gäststugan på landet..rinner en tår ner på kudden. Men ingen får se. Torkar tåren utanpå, innuti väller tårarna som floder men hur torkar man dom?

Har så ont i magen nu. Men inget visas, inget får synas. Jag kniper ihop läpparna så inte något slipper ut. Inte en snyftning får komma..då märks det hur knäpp jag är. Hur fel jag är. Fel. Ett ord jag lärt mig identifiera mig med.

Nu hotar halsen att sprängas. Måste släcka lampan o koncentrera mig på andningen.
Hoppas jag inte vaknar mer.
Ge mitt liv till min vän med cancern. Hon behöver tid. Jag behöver den inte. Ge henne min tid. Låt mig bara få lösas ut.
Nu är kudden blöt. Fan.
Jag vill inte mer.

Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon

1 kommentar:

Anonym sa...

Vännen <3, alla har vi en stor kärlek som igen av oss kommer att glömma, alla har den.. även om det inte pratas om den, eller att man inte vill visa att den ännu berör, så har vi den. Tyvärr tror jag inte vi "glömmer" bort den, utan den förvaras längst in, längst ner i hjärtevrån..Tills sist kommer vi att andas oberört, vi kommer att kunna le åt den. Vi kommer till och med att kunna önska den lycka... men innan vi kommer dit måste det får vara tårar, stora skälvande och i bland lite bittra tårar. Skäms inte för dem, alla måste få komma ut, när de slutat att rinna blir det lättare att andas... KRAM Vännen, inget är Fel på dig, inga känslor är Fel, så länge du känner dem. // Bolel

 
Web Analytics