Livet...

kan vara så orättvist.

Fick just besked av en bekant att hennes cancer har kommit tillbaka.
Hon är UNG.
Hon har just hittat sitt livs kärlek.
Hon är upp över öronen förälskad i honom och han verkar vara det i henne och varför inte? Hon är vacker, trevlig och rolig.

Livet skall vara en lång vacker väg för henne.
Inte återfall och metastaser och ångest.

Alla saker man gnäller över, allt man tycker är så jobbigt bara bleknar direkt.
Jag har INGET jag KAN gnälla på.
Jag är tacksam för mitt liv och allt och alla jag har i mitt liv.

Jag är tacksam.

Jag är ledsen att jag inte kan göra något för henne. Jag önskar man kunde veta hur mycket tid man hade själv och att man kunde ge av den till andra.
Då skulle jag ge henne tid från min tid!

Hon läser nog inte här. Men jag skriver ändå att jag skickar stora kramar och hopp...massor av hopp!! Tro hopp och kärlek!

Nu skall hon gifta sig! Efter det här beskedet! Utifall att...
Hoppas kärleken övervinner det tragiska och jobbiga. HOPPAS!!!

Livet är så konstigt!