Hej hej...

hemskt mycket hej :P

Idag har jag inte mycket att rapportera :P

Läget är lugnt so far. Iaf för mig..tjejerna har att göra dock.

Igår kväll tog jag och Harpan en prommis bort till mina gamla kvarter för att hämta bilen. Det var en skööön sval kväll och vi gick i ganska rask takt.

Även om jag tycker att Svartbäcken är lite väl öde och läskigt på kvällen så är det så fina gamla villor där och jag går helt förhäxad och tittar på hur folk har det i sina trädgårdar och fönster och vad man nu kan se. Drömmer om att ha ett hus själv...även om det är mycket arbete.

Tydligen är det mycket arbete med ALLT som är värt något ;P sådet måste ju vara värt det ;)

På vägen dit stannade vi utanför mammas hus där det är en "park" som många rastar sina hundar. När harry the tryffelschwein bökade runt som bäst i buskarna så kom det en amstaff som var jättefin. Jag har en liten svaghet för staffar för dom är söööta och fina hundar.

Matten för denna jycken verkade lite...speshhöl men ändå trevlig och dom stog och hängde vid oss fast parken är långa och stor, medan jag pratade i telefon. Det är något jag hatar när jag är ute med hunden...när folk kommer fram och vill låta hundarna leka fast man TYDLIGEN är upptagen i telefon.

Om min jycke skall leka med en annan hund, som jag inte känner eller vars ägare jag inte känner, så vill jag ha total uppmärksamhet och gärna välja själv om mitt samtal är viktigare än lite rumpsnuff hundarna emellan. Men hon stog och tittade med sin hund så mycket att jag kände mig pressad att lägga på.

Harry var äldre än staffen och ville visa det tydligt varpå dennes matte blev nojjig och drog undan den och jag sade såklart till Harpan att ta det lugnt.

Sen stog hon där och såg helt störd ut och blängde på min hund och jag vill inte orsaka att någons hund blir negativt påverkad av min hund (eller indirekt via min hund genom den andra mattens reaktion)...så efter att vi stått och sett dumma ut i ca 3 minuter frågade jag om hon ville att vi skulle göra något för att avsluta på en positiv not för hennes jycke :P

Hon sade att om hennes hund fick sniffa Harry i baken utan att han lackade ur så blev hon nöjd :P (ehm....)

Så jag ställde upp Harry och väste i hans öra att han skulle betee sig som en duktig pojke och klappade honom medan staffisen fick sniffa lite undergivet och sen stack vi innan Harry hann hugga huvudet av staffen :P

Tydligen har JAG en kampcavalier!

Synd att så många som har staffar av olika sorter är så sköra. Bruden som hade honom påminde JÄTTEMYCKET om Pers ex "sajko" som vi brukade kalla henne heheh. Hon var INTE stabil nog att ha en staff. Det skall vara människor med skinn på näsan och jävlaranamma i själen....sk sisu! Jossan och Carin, ni är sånna.

Hunden skall inte visa var skåpet skall stå. Det är som med föräldraskap. Ungen skall inte bestämma själv. Dom kan få bestämma vilket alternativ av dom alternativ föräldrarna ger men inte mer. När folk ger ungar och hundar för mycket makt över sig själva går det snett!
(tur att jag vet bäst...som vanligt :P)

Nu skall jag sluta snacka skit va :P skall kolla ett Dexter-avsnitt så jag inte dör av tristess. Har blivit beroende av den lilla seriemördaren ;)

Puss på svanskotan