Ont i magen

Hur mycket jag än tar tag i och reder ut så finns det hela tiden oroasmoln på min horisont.

Och den enda horisonten jag har nu är jobbet. Men eftersom det är ett familjeföretag och jag inte har någon annan familj än den jag föddes till...dvs kille och "eget liv" så invaderar jobbet på mina tankar och tid. Jag kommer aldrig ifrån det.

Folk har mycket dom vill ta upp men inte vågar eller orkar för pappa gör sig oemottaglig och lyssnar inte.

Alla vill att jag tar upp sakerna och skall lösa det.
Förr har jag gjort så men nu gäller det saker som jag inte kan påverka i mig själv så folk måste prata själva men jag har lovat att vara närvarande. Men det är så många och det är så mycket eftersom pappa låtit så mycket vara oklart och outrett så länge.

Hela magen knyter sig av blotta tanken.

Jag är ju lojal mot både min personal och min pappa. Med personal skall tilläggas att jag menar dom som är VILLIGA att få det att fungera och är trogna och mogna.

Det finns många som jag inte skulle anstränga mig för eftersom det är såmycket oprofessionellt skitsnack och barnsligheter.

Allt går att lösa om man anstränger sig. Men alla små barn som börjar jobba nuförtiden förväntar sig guld och gröna skogar men allt som är tråkigt skall någon annan "fixa".

Möts man på halva vägen och har attityden att man VILL förstå varndra så KAN man lösa allt!! Nu skall jag intala min far detta också.

Jag vill inte ha detta som min roll....för hade det varit jag som bestämde så hade jag haft det annorlunda från början men nu skall jag försöka lysa vägen i ett mörkt jävla virrvarr som inte jag skapat med en massa arga och hätska människor.

Jag tycker synd om min lillebror som får sitta hela dagarna och lyssna på folks missnöje utan att kunna göra något åt det. Och om alla som lyssnar på pappas ältande utan att det ändras.

Nä nu orkar jag inte prata om det men det är detta som är närmast föreliggande i min framtid och jag påminns ständigt om det utan att jag får något svar på NÄR det skall lösas.

Ett annat störningsmoln är alla försäljare som tjatar hål i huvudet på en men absolut inte vill bidraga med något själva. Just nu verkar det vara smittsamt med telefonförsäljning. Varenda jeppe har en OEMOTSTÅNDLIG affärslösning för JUST MIG som jag MÅSTE ta för annars är jag SÅ EFTERBLIVEN!!

Så jag lyssnar...och lyssnar...och sen frågar jag och sen lyssnar jag och sen kommer jag på att jag gick på samma skit förra året och frågar om jag kan säga upp mitt kontrakt ist för att förnya och uppgradera.

Då blir dom SÅ sura för om dom hade låtit bli att ringa för att ragga mer pengar så hade jag aldrig kommit ihåg att jag skulle avregga det för jag har inte haft någon som helst nytta av skiten på hela året. ¨

Så det slutar alltid med att jag tackar dom för ett värdelöst år och för att dom ringde så jag fick säga upp skiten :P

Hå hå ja ja. Man lär sig med åren. Nu slipper inte en jävel igenom...på telefon iaf.

En annan jävel ville att jag skulle köpa färger för 18 papp och jag sade HELLS TO THE NO. Jag förklarade att vi kommer göra en lista på vad vi vill HA av deras sortiment och sen kan vi köpa det och inget annat och det blir inga 18 000 eller liknande. Vad gör aset? Han skickar färger för 11 000 och säger: "ja men det var ju det vi kom överens om".

Det är tur att man har lite kontakter inom branschen och kan ringa och be om råd.
Det första rådet var iof: "bussa farsan din på honom" för pappa är ökänd för att ta kål på försäljare.
Men jag VILL klara det själv! Dock vill jag ju kunna rådfråga någon som inte brusar upp och blir arg som pappa skulle bli.

Jag fick bra råd sen, och ringde upp försäljaren i fråga och stod på mig och nu skall vi skicka tillbaka istortsett allt och behålla ett fåtal.
Han hoppades ju på att jag skulle vara för orutinerad och skraj för hans översittarstil och tvinga oss behålla det. Skitstövel!

Idag är jag lite nere och behöver en kram.

Jag har haft måndagsångest sen igår :/ sådär som man kunde känna innan skolan började på hösten (om man tog bort det roliga med att träffa polarna).

Pappa har slutat spela.....igen!
Han tycker att det går åt helvete med ekonomin....shiiiieeeet vad skarpsynt den killen är :P

Undrar hur många timmar det håller den här gången :/

Jag vill komma hem och se fram emot kyssar och mys i soffan och god mat!

Inte ensam hundpromenad, tvätt, disk, naturdiet, handla, irra runt o hälsa på folk man försummar och sen sova REPEAT!!

Jävla höstångest!

Ps. Brian ringde från Dublin imorse. jag fick hjärtstillestånd och trodde farsan hans hade kollapsat nu också men han ville bara ringa och säga tack för att jag hade kommit TROTS att jag fick betala så mycket pengar och för att jag tog hand om ungarna och familjen vid begravningen och en massa annat fint!
Älskar den familjen!!!
DS