Lillebror...

...verkar vara någon som jag kanske kan komma att lita på i framtiden!

Han har vuxit så otroligt mycket dom senaste åren. Inte fysiskt utan som människa.

Idag tog han tag i hela situationen och tvingade pappa till ett möte där vi 3 satt och diskuterade det viktigaste.

Ingen av oss hade kunnat sova bra verkar det som och det är som det är men nu är det dags att styra upp. Jag blev helt paff att pappa gick med på vad bror bad om (dvs att få diskutera situationen och att han inkluderar oss lite mer i hur han resonerar. Vi skall ju trots allt ta över och måste förstå hur han går till väga.

Bror hade läst på allt om skyldigheter, rättigheter och avtal och kunde skriva ner punkter som skall behandlas på personalmöte nästa vecka.

Jag är så stolt över honom.

Förr har min bror alltid skyllt på alla runt sig och velat att alla andra skall ta tag i saker och struntat i hur det sker.

Här tog han själv ansvar för sina punkter och lösningar samt att allt skall vara korrekt!

Nu är ju inte detta lösningen på hela grejjen men jag känner mig inte ensam längre. Inatt höll min hjärna på att koka sönder!

Imorse hände det underbaraste jag kan tänka mig. ;Min sovrumsdörr öppnades och Ege tog med sig Harry ut på promenad med Lale och henne. Jag fick sova en snutt till och sen i lugn och ro göra mig redo för dagen utan att tänka på hunden.

Vilken underbar lyx det var. Sen hade hon diskat och tvättat handfatet. Sånt gör mig lyckligare än något annat.

Hon menade att det var som tack för att hon och Lale har fått sova hos mig i 2 nätter. Jag förväntar mig inte något för det herregud! Det är ju helt ljuvligt att få umgås med dom på heltid och få pussa lillsnutten godnatt och godmorgon.

Ege berättade härromdagen att när Lale, som satt i selen på hennes rygg, såg att dom var utanför min dörr (i mitt hus alltså) så blev hon helt hysteriskt glad och började babbla på sitt lilla babyspråk och vifta med armarna och benen som en tok.

En liten 11 månaders babyflicka känner igen sin mosters bostad!! Och blir glad att vara där!!!! Mitt hjärta spricker!!!!!!

När jag eller Harry kommer, antingen hemma eller i salongen...eller var vi nu träffas, om vi inte träffat Lale på ett par dagar eller några veckor...så blir hon helt till sig och tjuter av glädje.

Hon VEEET...hon vet att vi älskar henne!! Lilla människan!!!

Varje gång jag såg henne när hon var yngre tänkte jag alltid...hon är det sötaste jag sett..nu kan man inte bli sötare. Undrar hur det blir när hon blir större liksom? Men helvete...ungen blir ju sötare än jag någonsin fattat att man kan vara. Hon har rubbat mina gränser för normal söthet. Jag får diabetes snart!!

Pappa tog rodret idag iaf...han säger att han skall fixa detta. Han hatar att veta att folk mår dåligt pga av honom men när han mår som sämst så fattar han inte hur han påverkar folk. Han lider MEST och störst och hårdast...ALLTID!! I sitt huvud iaf.

Idag fick han veta att ALLA är missnöjda just nu. Tror han fick sig en tankeställare. Skall bli intressant att se vart detta leder.

Jag skall inte svika någon av dom jag värnar om. Jag skall se till att ni får vad ni skall ha och alltid skulle haft. För ni har varit underbara och tålmodiga. Ni har varit min styrka och stöd! Tycker så mycket om er!! Ni vet vilka ni är! Nu pratar jag om anställda men ni andra som gjort detta utanför jobbet som vänner vet vilka ni är också and the same thing goes for y'all...ye hear?

Idag åkte Ege och Lale hem till Stockola (Stockholm på mora-dialekt hehe).

Jag vill verkligen ha en egokväll. Inga planer bara tvätta mitt berg som upptar badrumsgolvet och röja lite här och där. På det hela är det ganska bra hemma nu. Några till räder skall jag göra men inget som är nära förestående, vilket är skönt!

Just nu sitter jag och mumsar på ett Åkerö-äpple. Det är mormors favoriter och jag förstår varför. Sååå goda. Har jag någonsin en trädgård i framtiden så skall jag odla sådana. Ljuvliga äpplen!! Friska, knapriga, mustiga!!

Nog om detta :p

Nu skall jag göra räkningar och sånt!

Kram