Disclaimer :P

Jag kom på att jag ville påpeka en sak.

Det kan ju verka som jag har värsta kraven på min pappa eller killar...men det är bara önskningar som jag har i mitt huvud. Att vara behövd! Jag berättar inte dom i sånna här ordalag för varesig pappa eller någon jag älskat..killar gillar inte psyk/känslosnack i allmänhet. Jag sätter inte konkreta krav utan hoppas att det kommer ändå. Jag tycker det skall komma gester/vilja naturligt...gör det inte det så vill personen inte i fråga och jag vill aldrig tvinga mig på någon. Är det konstigt?

Tillskillnad från min mamma utsöndrar jag inte vibbar (tror jag) som ger dåligt samvete...som att tjata på personen eller utöva känslomässig utpressning...iaf inte medvetet (andra kan ju ha en annan uppfattning vad vet jag...men det är något jag verkligen tänker på att undvika för jag tycker så starkt illa om det själv).

Så när jag gnäller som mest..tycker synd om mig själv och är allmänt patetisk..så är det inte så att jag går runt o känner mig missunnad jämt. Jag skriver bara av mig hur det känns just då. Är det helt galet så går jag in o tar bort det i efterhand (jag KAN vara för impulsiv ibland :P).

Jag vill bara bena ut mina känslor. Fast jag börjar undra om det inte är så att jag gräver ner mig lite då.
Jag får som sagt ta mig i nackskinnet då o då. Vill inte bli en klagomaja på heltid.
Jag har en fobi att vara konstig..onormal. Asså jag vet att jag är knäpp...men jag vill inte vara negativt knäpp.
Kommentera, ifrågasätt om det är något ni hakar upp er på i mina textuella utläggningar :P jag behöver jordas ibland :P

jag är fan knäpp