massor att säga..

men jag vet inte hur jag skall börja eller formulera det.

Jag börjar med det enkla. Middag med familjen igår, riktigt najs restaurang. Jay-Fu Am-Asian steakhouse.
Jag åt fläsksida som tillagats i ugn i 48 timmar i honungsolja - jag kan inte hitta ord. FETT (pun intended) med kärlek!!! Det var så gott att mina smaklökar skriker "we're not worthy" fortfarande. Till det fick man en SMÖRSTEKT hashbrown (det är ett jävligt konstigt namn på en rösti-bit egentligen för hash är ju brunt :P) och en liten sallad på äpple, zellerrri och sweet chili. Det var så gott att jag måste ta en paus här för att stänga ögonen och bara..minnas *paus*

Jag överraskade familjen genom att betala. Men det var kul att få bjuda! (och DYRT) :P

Sen gick mamma och jag hem och såg världens mest deprimerande film om officerarmorden i Polen av ryssarna 1940. Så välgjort att jag ville spy och kanske inte vad jag hade tänkt spendera min första lediga kväll med att glo på men jag ångrar inte att jag såg den. Jag hade ingen aning om att det hade hänt och det kändes som att det var en tribut till dom mördade som man borde se. Deras öde förtjänas att spridas (även om alla kanske visste om det förutom jag :P...jag var sjuk när vi hade historia :P).

Följde morsan hem i regnet vid 01 och rastade hunden. Glömde såklart en påse. Det hade kunnat funka för vi hade en lång mörk obebodd cykelväg framför oss men där kunde han ju inte skita utan han var tvungen att vänta tills vi kom in i det mest bebodda området mitt under en gatlampa. Då drog jag faktiskt undan honom "mid-shit" in i en buske. Han var sådär imponerad och kom av sig totalt. CP-hund. Och cp-matte :P

Väl hemma igen satte jag mig och försökte koncentrera mig på Days of our lives som jag hade 7 inspelade avsnitt av och såg fram emot med sjuklig längtan.

Då börjar en snubbe messa mig. Det är det här jag inte vet hur jag skall förklara.

När en snubbe, som man vet tycker att man är attraktiv för han har påpekat det upprepade ggr, börjar messa efter 1.30 så är det inte otippat vad han vill.
Samma snubbe har en historik av att skicka bootycall-förfrågningar nattetid. Han är gift! Och han har missat att respektera när jag hade ett förhållande förut fast jag påpekade att det störde.

*måste påpeka, innan någon går och blir nojjig :O ingen som läser här är gift med den här mannen så ingen behöver oroa sig att det är deras karl jag pratar om. Frugan i fallet känner jag inte, vill inte känna och vill inte ha med någon av dem att göra. Jag tycker om att flirta och blir inte illa berörd om en gift man säger att han tycker jag är attraktiv (man har väl ögon fast man är gift)...men det är inte samma sak som att sitta ensam på natten och vänta tills alla sover och sen börja aktivt söka upp någon som nappar på inviter. Man är GIFT! Det tycker jag är en enorm skillnad!*

Jag är ingen ängel...jag har gjort saker jag i efterhand kanske inte tycker är något att skryta om, i mitt liv.
Men om jag säger nej tack! och sen måse svara på en massa frågor varför och varför jag är "bitter" (inte mitt ordval) och varför jag tycker att det är något dumt att sitta och idka telefonrelationer när ens fru ligger i sovrummet ovanför (eller var fan dom nu sover) så beror det inte på att jag är bitter(!!)

Det beror på att jag har hittat mitt värde...jag behöver inte bekräftelsen av kåta snubbar mitt i natten för att "duga". Jag påpekade att det kanske är något som saknas i hans liv eftersom jag vet att jag inte är den enda som får dessa sms...så blev jag genast "bitter" och antydde tydligen att han hade ett onormalt kvinnobehov.

Fast vad det handlar om här ÄR...jag vill inte vara din callgirl! Enkelt va?

Det betyder inte att jag är frigid, inkapabel att ha ett förhållande eller njuta av sex eller något annat.
Det betyder att jag tycker inte att du respekterar varesig mig, digsjälv eller din fru. Och jag har lärt mig den hårda vägen att det inte leder någonstans där någon kan bli lycklig.

Nu kan tyckas att det är mysko att jag lägger ut en sånhär händelse. Men jag blev så ledsen av debatten som följde efter att jag sade "nej tack" (bara dom enkla orden) att jag funderade på om det kanske var nån annan som varit i samma situation. jag har slutat med att gå o hålla saker inom mig som gör att jag mår dåligt!

Det är lätt hänt att om man är en singeltjej med lågt självförtroende, hamnar i en slags bekräftelsegrej där man tro att man måste ställa upp, vara eggande etc för att duga, vara cool, vara bra. Men efter ett tag ser man ett mönster. Det betyder inte att man har legat runt, utan det kan vara så enkelt som sms.

Jag är glad att jag visade min ståndpunkt igår, jag svarade precis som jag tänkte och tyckte när han envisades med att diskutera det...men jag är ledsen att det skall antydas att min åsikt är sämre eller att man inte är en livsnjutare för att man inte ställer upp eller tycker att det är okej att beté sig på det sättet.
Som jag skrev tillbaka...jag skulle bli helt knäckt om jag visste att min karl behövde sitta uppe på nätterna och messa runt till alla i sin telefonbok i hopp om napp.
Då fick jag svaret att så var alla i hans bekantskapskrets och det var inget onormalt och att jag typ var ensam om min åsikt (kändes det som).

Då hoppas jag att våra bekantskapskretsar aldrig blandas. Jag må va naiv...men så vill jag inte leva. Tyvärr har jag träffat alldelles för många som gör så och tycker att det är okej. Det är dom man är rädd att man träffar och faller för innan man hajjar det.

Det här var rakt ur hjärtat...skriva av sig. För ärligt? I don't care. Det är något som berör oss alla...för datorer, telefoner, blackberries allt gör sånna här saker möjliga och mycket lättare. Det är bara att hoppas att man träffar någon som har en ryggrad och ett hjärta.

Jag får avsmak igen...bara av att skriva det.