Vad är det som gör....

...att man kan bli helt deppig på nolltid?

Jag är så trött på det. Har haft det hela mitt liv. Man vaknar, är lite trött o pömsig och dagen kan egentligen gå åt endera hållet och bli den bästa nånsin eller helt keff (blatteuttryck för inte bra).

Idag tippades jag åt det dåliga hållet. Bräckligheten fanns redan där. Fula kläder, tjock, äcklig och ful.
Strul på jobbet och allmän oro i luften från alla. Alla vill ha en lösning på olika saker. Även om dom vet att dom inte kan få det av mig så uttalar dom ångesten..vilket man gör med nära vänner men just då var jag för stressad.

In på toan, sitta på huk på golvet och gråta och hyperventilera lite. Sen blev det bättre.

Det är svårt att beskriva i ord. Ångest är en jävligt jobbig känsla/upplevelse som jag inte önskar min värsta fiende. Vissa dagar kan man hantera det...andra inte.

Vad som är skönt JUST NU (!) är att jag släppt den där personen som jag hade haft svårt att släppa...som jag ville ha svar av. Ingen mer småglutt på fejjan på bilder och djupa suckar..nu får han ha sitt liv i fred från mig.

Jag behövde få ställa frågan tydligen. Svaret var på intet sätt uttömmande men jag fick klart för mig att det var bra men inget speciellt!

För mig var det speciellt! Tom för hans familj var det speciellt! Fast vi fortsätter att ha det speciellt tillsammans (jag o familjen) :P
Men nu är jag fri...på riktigt!! Fri från hopp!

Hopp är jobbigt. Man mår bäst utan hopp. Hopp tär på en. Förhoppningar kan man ha tills man är ca 12 och inseratt tomten inte finns, kärlek är bara på film och modellerna i tidningarna SER inte ut sådär IRL. Så gråter man en skvätt o blir lite törnad och går vidare. UTAN förhoppningar.

Jag kommer nog att undvika att uppfostra mina barn att hoppas. Hemskt låter det. Men jag tycker att installera förhoppningar är värre. Saker går aldrig som man planerar eller HOPPAS (om man inte är helt själv och bara har sig själv att lita på...och vi vet ju att det aldrig händer..man är beroende av en massa folk o tjänster runt omkring sig).
Då är det ju bra om dom inser redan från början att man inte skall hänga upp sin hjärna och sitt hjärta på förhoppningar. Fallet blir inte lika högt då. Jag menar det inte bittert...bara lite cyniskt :P

Fast då curlar man dom kanske. Eller...så skiter jag i att fundera på uppfostran...för jag har inte ens en sexpartner utöver mr Lena(rt) Handén. Då var DET problemet löst!

Äh det här går till historien som ett riktigt dampigt inlägg. Jag har en total cp-dag. Rädda mig!