fortsättning...

Jag verkar ha nått lite mer respekt hos pappa fast jag lade på :O

Han kom till min salong när jag skulle stänga, vilket inte brukar ske. Först höll jag på att skita knäck när jag såg honom för jag förväntade mig att han skulle ta mig i nackskinnet teoretiskt och ha ett allvarligt samtal men istället överräckte ett paket jordgubbar och två paket druvor och såg lite nervös (!?) ut.

Jag sade lite försiktigt: du vet att det inte var något illa menat med att jag lade på va...jag orkar bara inte...men jag hann inte säga mer för han visade med handen (så där viftande) att han fattade varför jag hade lagt på..men lade till "gör inte så igen" (haha han som har slängt på lurar i mitt öra säkert 20 ggr senaste året, då jag försöker lösa ngt på en civiliserad nivå ist för att skrika).

Aja...jag tar dom små framstegen som något mycket stort :)

Förr om åren, om jag hade lagt på i hans öra, hade han ringt tillbaka direCkt och slaktat mig per telefon. Även om JAG aldrig vågade lägga på. Mamma och lillebror brukade lägga på i hans öra om dom bråkade (ofta om saker bror hade gjort) och sen vägra svara tills jag svarade(för jag visste att det skulle gå ännu mer åt helvete om ingen svarade så jag brukade smyga iväg och lyfta luren i ett annat rum för att få stop på ringandet och hjälpa minska pappas raseri och visa goodwill å mammas vägnar).
Sen fick jag stå där som ett får och lyssna på utskällningarna som DOM skulle få av honom. Ofta 20 minuter, en halvtimme. Detta hände OFTA! Sen gick jag och försökte förmedla vad han ville ha sagt till dom och blev då sedd som en förrädare eller någon som försökte agera över vad man får för sin ålder av mor/bror. Ibland sen av pappa med. Livet som medlare var hårt! :P

Att han inte ringde tillbaka nu betyder att han fattade att han gjorde fel. Bra! Uppskattat!

Mamman däremot började idag direkt ta lillebror i försvar (innan hon ens hade hört vad som hänt- OTIPPAT!) när jag förklarade varför jag inte skulle följa med på restaurangen och att jag inte bett honom att babbla mina affärer med pappa.

Han skiter ju guld...lilla gulleponken.

Men nu kan mamma och gulleponken äta middag ihop. Hoppas det är laktos i maten så han får diarré.

Hon avslutade samtalet ytterst avmätt med mig.

Jajaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Jag höll på att skriva pappa och jag klarar oss...men när jag sade till honom att jag inte skulle följa med dom andra ut på restaurangen och undrade om han ville gå ut med mig istället så sa han nej igen...så jag säger..JAG klarar mig.

Jag skall slänga in tvätten och gå ut o äta själv istället. Fan så skönt. Kanske skall gå o kolla ut en bröllopsklänningn också...fast då har jag ju sett den innan bröllopet, det blir ju otur...hmmmmm...hur gör man då :P?