Dead woman walking...

Så känns det.

Hela familjen är skitmysko. Gulliga men mysko. T o m mamma som brukar vara lugnet själv är rånojjig och vill klappa på mig hela tiden och krama och skriker högt om jag nämner komplikationer eller testamenten :P ;)

Dom är dystra och äckligt snälla och inställsamma. Varenda skål ikväll på restaurangen gick till mig...FAST det var lillebrors födelsedag. Dom går med på saker som dom aldrig skulle gå med på annars. Min lillebror ringer på kvällarna och pratar i typ 20 minuter.

Såhär låter det:

Bror: blablablablabla
Jag: okej hehe bra ah men hejdå :P

Bror blablablablabla
Jag: mmm...men okej...herrå....

Bror: blablablablabla
Jag: assåå...mm...HEJDÅÅÅÅ *KLICK*

Jag har blivit som min bror...trotsålder, vill sköta mig själv, gillar inte att bli tillsagd etc och han är mammas, (i viss mån pappas) pappas för att inte säga mormors lilla gullebarn nu för att han intresserar sig för deras katter.

Vet dom ngt jag inte vet om det här ingreppet? Förutom att jag skippat dieten innan i viss mån...*host*

Jahapp...

Jag har massor att skriva men nu kommer jag inte på ett skit :(

Pappa skall åka med till sjukhuset, jag vill hellre åka själv men han har bestämt att han skall åka och sen skall han sitta och vaka tills jag är klar, tillbaka från uppvaket och vaken...jag har försökt övertala honom om att han skall va hemma o sova etc istället men han har bestämt att han skall med och så är det med den saken.

Gulligt men jag har inget emot att åka själv. Men han har deklarerat att det är inte förhandlingsbart :P han tänker fixa en taxi (!?) till Stockholm och därmed basta. Jag skulle ta tåget men nej...det skall vara en taxi. Går inte att rucka på. "Gomman, vi moste okka tidigt..pappa fixar det här noo...tist noo!"


Mamma tycker att det är gulligt att han är så bestämd så hon tycker jag skall låta honom hållas. Jag hoppas bara han inte blir upprörd eller ledsen...han är ganska känslig när det kommer till dotra hans. Vill inte att han skall gråta eller så...då blir det jobbigt. Lilla bubben.

Det känns helt stört..hela grejjen. Att jag skall operera mig. Att det "verkar" vara en sån liten operation fast det är en enorm operation. En enorm ändring.

Knäppt...

nu lägger jag ner för jag kommer ingenvart i hjärnan.

Godnatt