SÄG INGET!!!

För jag vet redan! Om någon vet så är det jag!

Allt gick bra tills jag körde hem ungarna till Örebro...då dog mitt hjärta.

Nu har jag en längtan som rider och plågar min själ som en hemmafru i Miami skulle plåga sin poolkille om hon fick tag på honom.

Inte sexuellt (till skillnad från hemmafrun...men samma intensitet gissar jag :P)...utan längtan efter en person som var allt..vän..kärlek äh ni vet ju.

Inte åka till Örebro....

Hjärtat känns som jag skurit små skåror med rakblad och sen doppat det i citronsaft och strött salt på det.

JAG ÄLSKAR DIG OCH SAKNAR DIG!
Jag har inte skickat meddelanden som jag vill, inte messat...men hjärtat skriker...skriiiiker.

Kanske dom kan ta bort en del av hjärtat också..nästa måndag...när dom gör min gastric bypass. Jag kan behålla den delen som är livsnödvändig för kringpumpandet...men allt annat kan dom ta bort. Banta bort kärleken ur hjärtat. Kirurgiskt. Permanent..förebyggande...för alltid.

Det är så konstigt hur det kan kännas som fysisk smärta...det är ju inte fysiskt...det är bara tankar. Ändå gör det ont...i "hjärtat"...som om det är uppbultat och fullt med blåmärken och lårkakor och..och...bajs.

Tyck vad ni vill...jag vet att man skall kunna släppa saker...men...det är...min soulmate.

Nu ser jag inte skärmen, det skvalpar i ögonen...dags att sluta. Fast det har det varit sen jag började skriva detta.

Godnatt...håll tummarna att jag inte blir sjuk..har konstig hals...