Valet 2010

Hah...trodde ni på riktigt att jag skulle politikblogga?

ICKE! Jag har suttit i bilen och lyssnat på min lillebror babbla i telefon med alla sina vänner som om dom var partiledare själva.

Jämför man mig och min bror är jag så jävla sinnesslö att det är skrämmande. Det är därför jag inte klarar familjemiddagar där pappa eller mormor inte är närvarande. Dom är min balans mot den råa intellektualismen (vet ni hur svårt det var att stava...den där jävla telenor reklamen spelade i bakgrunden "technotronic" då försvinner den lilla koncentrationsförmåga jag har...finns det någon bokstavs kombination för det? MBD eller ADD kanske..)

Pappa och mormor är också intelligenta...men på ett annat sätt. Men vi kommunicerarpå ett annat sätt. En varm blick, en smekning på handen, en kram. Vi behöver inte så mycket mer för att hävda oss.

Mamma och bror däremot: "aaaaaaaarapapapapapapapapappriapp aaaarapapapapapapappariapp men hur blir det med den inrikespolitiska successionen och dess konkreta utveckling mot blablaaaarapappaapapapariapp"

Min lillebror använde ord som marknadspolitik...jag har nästan ett eget företag, jag borde svänga mig med sånna termer...för min egen framtids skull, jag är ju vuxen nu...har jag hört sägas. Men jag tycker faktiskt att politikernas klädval och hårstyling är mer intressant.

Det är illa! Jag är inte smart! Och jag har inget behov av att vara smart heller. Det kanske är det värsta. Men om ni vill bli festfina eller behöver en plågsamt ärlig medshoppare kan ni alltid ringa mig :/

Jag får mindrevärdes komplex faktiskt. Men ändå gör jag inte så mycket åt det. Måste man vara smart?

Jag var på ganska bra humör när jag började skriva...nu vete fan :P

Jag skall kolla klart på min hjärndöda romcom nu ;) och vara glad att jag förstår alla känslor i filmen ist för alla vändor i politiken :P

Puss på hypothalamus...