Fredagen spenderades hemma hos mig med familjen Oria-Brandell.
Mamma och Aina har känt varandra sen dom pluggade på 70-talet och Eva-Maria och jag har känt varandra sen hon såg dagens ljus :) ungefär samtidigt som min lillebror. Hon har alltså blivit en av mina många småsystrar.
Det blev en omvänd kväll, ungdommarna (jag tänker räkna mig själv dit :P) drack cola light och morsorna söp ikapp ;) med sina groggar. Jag har ju ett VÄLDIGT välfyllt barskåp som står och samlar damm. Älskar att köpa alkohol på resor men jag dricker sällan något starkare än lättöl. Så jag bara lääängtar efter gäster :P
På lördag morgon var det dags att knalla till jobbet. Dagen gick bra och jag satt mest i kassan eftersom ingen ville lasra sig den lördagen. Alla vill dock alltid lasra sig när jag INTE jobbar :P mysko det där.
Efter jobbet åkte jag ju på fest med familjen.
Imorse vaknade jag med nackspärr från helvetet. Jag började nästan gråta när jag skulle vända mig i sängen.
Min omtänksamma hund hade släpat upp en boll i sängen som hade hamnat under min rygg/nacke och jag sov på den hela natten vilket inte var en höjdare. Alla muskler hade dragit ihop sig och var krampade.
Då kunde jag ju inte ligga kvar och gosa :( så det var bara att gå upp och sätta igång o städa och baka. Kl 13 var jag bjuden till BarbaBitch på hennes dotters kalas.
GUD vad mycket fint dom hade fixat. Det var jättetrevligt! Dom är så söta för jag är inte "familj" på riktigt men jag är alltid inbjuden när det är bara familjen där. Snacka om ära! Jag älskar er och ser er som familj också <3
Efter det var det dags att träffa tjejerna från gymnasiet. Vi sågs på ICA och genomförde vår sedvanliga inhandlinga av tacoingredienser :P Det är vår nationalrätt.
Vi startade en goffarklubb (hejdlöst ätande som bara tjejer kan åstadkomma) som kallades mysmageföreningen. Vi var väl 16 eller 17 år och kände inte varandra så bra men dämn it, 12 år senare har vi fortfarande regelbundna träffar och har fortsatt under alla år fast folk har bott utomlands, fött barn, gjort slut med folk....
Det är vänskap!!...och tacos :P Underbara människor. Jag älskar er!
Linda och Elin kom från Karlskoga där båda av slumpen huserar nuförtiden :)
Äh vet ni vad...jag kan inte koncentrera mig på att skriva mer nu jag kollar Mama mia samtidigt och den är så jävla bra att jag inte vill missa. Det är den enda musikal utöver West Side Story och den där Edelweiss historien som jag klarar av....Sound of Music va?
Björn och Benny är sjukt duktiga. SJUKT!
Å nu fick jag en liten klump i halsen. Jag minns när jag jobbade på ett café i Dublin. Jag längtade hem och tyckte inte så mycket om jobbet...men dom hade en skitschysst stereo..och varje kväll när jag städade lokalen från topp till tak så brukade jag sätta på en ABBA-GOLD skiva och sjunga med så mitt lilla hjärta nästan sprängdes! När jag sen gick hem så kände jag mig lite närmre Sverige och generellt upplyft av deras glada toner.
Just det stadiet i livet var så speciellt. Jag var på en resa som jag hade skapat helt själv, jag var självständig för fösta gången i livet och gjorde en massa erfarenheter...fick bara en nostalgi flashback nu när jag såg Mama Mia.
Som när jag hör Son of a Preacher Man med Dusty Springfield.
1995 i Dalarna, Emma jag och Ege...vi hade just gått ut 9:an och det var kvällen innan midsommarafton. Vi hade tagit Emmas farmors volvo för att plocka blommor till midsommarstången. Klockan var väl kanske 21 och solen stog väldigt lågt, granarna kastade långa skuggor och myggen dansade runt våra bara ben. Vi stog på en äng och hade bildörren öppen och lyssnade på Pulp Fiction soundtracket (dusty Springfield) och plockade blåklockor, midsommarblomster och smörblommor. Det var en helt magisk kväll...ljum och vacker, mina bästa vänner...bra musik. Varför har jag en sån klump i halsen? Minnet betyder så mycket för mig och känns så vackert att jag vill böla.
Annars är vår (Emmas, Eges och min) låt, Whiter Shade of Pale med Procul Harum. Shit! Sista dagen i gymnasiet. Samling hemma hos Ege kl 7 och champagne, Procul Harum och nervösa, uppklädda trion. Ungdommen låg framför oss och vibrerade med alla möjligheter. Vi var blåögda och oskuldfulla :P
Jag har så många fina vänner och jag tycker så mycket om er! Musik kan fan framkalla saker man helt glömt. Jäklar vad jag blev nostalgisk nu. Skall väl gråta en skvätt nostalgitårar och titta på Mama Mia, den bästa hyllningsfilmen till vänskap och kärlek och tänka på alla fina vänner jag har!
puss på er alla
Den här scootern drivs av solceller (tro det eller ej)
16 timmar sedan
1 kommentar:
Det är vi som ska tacka för att du alltid hedrar oss med din närvaro! och bakar!!!
puss och tack!
Skicka en kommentar