Hundfan...

...blir dampig av snö. Hur kan det komma sig.
Jag kan förstå att snö är roligt men måste man glömma allt man lärt sig under 3 år bara för att marken är vit??

Hela hösten har vi tränat på att gå utan koppel när vi är i hundparker och det har gått bra som fan. Jag blev nästan lite stolt :)

Så föll snön!

Nu är det som han har hela hörselkanalerna fulla med lappmögel för han lyssnar inte på ett skit jag har att säga. Han tittar bakåt ungefär var 500:e meter med ett hånflin som säger: "Hahaaaaaaaaaaaaaaa din fula häxa nu drar jag...va?...vänta jag hör dig inte!...jag skall bara springa bort mot bilarna därborta och se om jag hör dig bättre där..vänta..hahahaha"

Schysst! Här matar man, torkar piss och skit, leker och busar, badar och fönar...och första bästa chans han får så sticker han som om han hade en fyrverkeripjäs i röven!
Jag hade tänkt att han skulle dudda runt lite på parkeringen utanför mormor innan vi åkte hem. Han satte iväg som en greyhound på race...det var inte ens en hare i närheten.

Jag började gå efter och tänkte att han busade lite. Men han stack längre och längre iväg. Tillslut var det full språngmarsch och jag måste sett ut som ett jävla ånglok när jag tuffade efter i full galopp.

Tillslut tröttnade jag på fina lockrop och att försöka låta "roolig" (som alla hundtränare tycker att man skall göra) och fuckade ur som en slutkörd 4-barnsmorsa i ett köpcentrum en lördagseftermiddag: HARRY HARRYSSON DITT JÄVLA LILLA AAAS STANNA INNAN JAG SÄLJER DIN MAGRA LEKAMEN TILL FÖRSTA BÄSTA KINARESTAURANG!!!!!!! (så det blev små laviner från träden runtomkring av ljudvågorna).

Tror ni han stannade? Nejdå..han fortsatte mot stora vägen vid Fyrishov...ungefär 4 hundpromenader längre bort än jag hade tänkt att han (läs jag) skulle gå..ännu mindre SPRINGA!!

Sen måste gud ha lagt undan tidningen och börjat fokusera på att hjälpa mig för tror ni inte hundfan fick en bajsattack mitt i sin lilla löprunda? MOhahahahaha man riktigt såg hur han stelnade till mitt i ett glädjehopp...jag blev skit(hehe)glad för jag vet hur länge han sitter och stampar som en idiot för att få ut det. Nu hade jag äntligen chansen att få tag i honom utan at att han kunde göra ett skit (haha) åt saken.

Det var som det där perfekta åket i filmen Cool Runnings, i slowmotion, luften blev glasklar...man hörde den (kilcka) där musiken...jag flyyyger fram som en atlet, hunden skiter, åh vad han skiter och jag ser paniken i hans ögon att komma iväg där han står och trampar med sin krökta lilla rygg...njuta av sin lilla sista frihet innan jag fångar in honom....jag seglar genom luften närmre och närmre, det är knappt kallt längre...han trycker för kung och fosterland....och 4 hundradelar innan jag landar i en bodyslam i en snödriva så reser han sig från sin lilla rykande hög avskräde, i slowmotion och börjar springa på platsen som i Tom och Jerry ni vet, innan dom får fotfäste...precis när han får fotfäste och skall dra därifrån krafsar mina händer frenetiskt på glashal mark efter hans koppel...DET har han såklart har glömt räkna in i sin lilla ekvation av flyktplanen.

Allt jag hade att säga till min lilla hund var (klicka igen och lyssna på refrängen:P) innan jag fräsande, väsande och frustande släpade honom tillbaka till bilen och MOSADE in honom i buren där han satt och skämdes hela vägen hem. SKITAPA!! Han VET att han inte får..om jag säger till honom på skarpen så struntar han i vad jag säger och gömmer sig så jag inte skall få tag i honom. *MORR*

Så var han inte innan han åkte iväg på kennelsemester. Tror han fick lite förmycket luft bland dom avgudande cavaliertikarna där. Han struttade omkring med svansen i topp och trodde han ägde stället framför näsan på en 5årig hane som undrade vem fan han trodde han var (det var ju såklart bakom galler..han vågar nog inte kaxa så nos mot nos).

Min hund är askaxig när någon annan håller fast den som EGENTLIGEN har övertaget eller dom är baokm en dörr eller galler. Då kan man mopsa.
Nångång skall han få sig en nosbränna så han kommer ner på jorden.

Innan allt detta var vi hemma hos mormor och försökte introducera hund och katt för varndra. Harry började med att skrika (ni vet som hankattera låter när dom vill para sig..ungefär som man snittar upp magen på någon och tar ut inälvorna misstänker jag) åt katten så den såg ut som Sid Vicious och sen vifta på svansen och trodde den ville leka efter det.
Katten satt fastnaglad i ett element och hade öronen så platta att det såg ut som om någon hade dunkat en stekpanna i huvudet på den. Efter många jakter som nästan krossade arvklenoder och mycket annat bestämde sig Mille (kattens senaste namn) att ligga i badkaret och huttra tills jag bar in honom i mormors sovrum och stängde dörren.

Han ligger väl där än och morrar. Det lät som om huset behövde ett stambyte när kissen morrade åt hunden.

Ibland älskar man dom...ibland vill man...lägga ut dom på Blocket :P

Ps: jag har tappat ett fläskveck på halsen...har någon hittat det??? Det är helt borta :O Ena dagen ser jag ut på ett sätt...nästa dag har det bara försvunnit :O helt sjukt...roligt men galet :O Kanske jag tappade det igår under min "joggingtur" efter hunden. Den som hittar det kan behålla det :P Finders keepers...loosers weepers (av lycka :P)