180 och virus

Livet går i 180 och jag har nåt jävla virus.

Så säger iaf mamma om min onda hals som vägrar ge sig. Läkare älskar virus för det täcker allt som dom inte kan namnge.

Så som läkarunge har man fått en disträ klapp på huvudet många gånger med orden: äh det är bara ett virus (som om virus gör mindre ont än något annat liksom...EBOLA är ett fakking virus också!!!)

Men jag är inte bitter :P

Det här "viruset" har iaf grävt ett jävla hål i slemhinnan bakom min näsa och oförklarliga saker kan således grävas fram med jämna mellanrum ur näsan. Jag får kräkreflexer som andra andas så såfort näsan avsöndrar något som åker ner i halsen (eller kanske via halsen till munnen) så står jag och har kväljningar som en valborgsapfull 14-is i Stadsparkens buskage. Det är jävligt jobbigt när man går på gågatan....det finns liksom inga buskage. Hur klarar killar att dänga iväg snorloskor...såfort jag känner något i munnen som inte är friflytande saliv (och även den kan vara jobbig om man tänker för mycket på det...*huäääcckkkk*) så vänder sig hela min lilla designermage ut och in (det är jättegulligt...den liksom ba: *uh* för den är så liten hahahah)

Nu sitter jag på jobbet och skall göra pappersarbete eftersom det absolut inte funkar för mig att göra det dagtid. Lite ADD kanske? (attention deficit disorder anyone? :P) så jag tar igen det nu.

Jag vill inte göra papper :( dumma z-rapporter...hatar dom. Kan inte revisorn bara kolla själv vade det står på kvittot..måste JAG hålla på och skriva det på ett fakking papper?!
Fast vår revisor är aasgullig...så jag måste väl då. För din skull Lisa!

Hmm...vad mer?

Nä men pappersarbete så man kan gå härifrån nångång kanske?

Puss på rumpan stumpan (nej inte DU revisorn :P...fast jo..om du gör kvittona kanske ;))