Någon man såg upp till som sin absoluta förebild typ. Nu vet jag att det var fel.
Tilliten är borta liksom.
(*Börjar sakta fatta hur JH känner om sina päron. Hans skygglappar föll av tidigt o jag förstod inte hans agg då det uppstod för jag hade inte upplevt det med mina päron ännu.
Jag tyckte han överdrev då.
Nu förstår jag reaktionen bättre. Bristen på lust att engagera sig i familjen, bristen på entusiasm för dom har nött bort det...som min pappa nu. Kommer det någonsin tillbaka?)
Bristen på samhörighet och insikten i sveket typ. Sveket är inte att dom misslyckats.
Sveket är att dom vägrar erkänna att dom SER hur deras beroende påverkar andra.
DET sveket svider mest för det känns som dom skiter i värdet av/på andras känslor o trygghet.
Nu svider mina ögen av trötthet. Ska jobba imorn.
Gnatt
Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar