Påskhelg

äh jag har försökt skriva det här fakking inlägget 20 ggr nu.

PALLA!

Jag har förlite tid för att återhämta mig. Jag kan inte leva upp till folks krav eller önskningar kanske man skall kalla det...fast vissa får det att kännas som krav!

Palla försöka tvinga någon att umgås mer än man orkar. Mår man bra själv då? Att sitta och veta att personen i fråga egentligen inte orkar...inte pga att man inte gillar personen (!) utan pga man inte hinner känna att man har något att tillföra för hjärnan är som gröt.

Det betyder inte tyck synd om mig. Absolut inte. Men kanske lite lyhördhet och mindre drama?

Ju äldre jag blir desto mer som en karl blir jag i mitt tankesätt. Jag behöver inga ungar. Jag tänker sätta mig själv och min sinnesro före mycket annat. Jag kan tom tänka mig att leva som särbo om det nu är nåt recept på lycka.
Jag får ångest av folk som kväver en varesig det är kunder eller vänner eller familj...eller husdjur :P

Jag är överhuvudtaget väldigt retlig idag.

Så som vanligt kanske man skall ta detta med en nypa salt...dom som orsakar det ovan kommer ändå aldrig läsa här eller ta åt sig och dom som verkligen bara är toleranta och fina vänner kommer oroa sig och tro att jag menar dom. Och det gör jag inte.

Man måste försöka förstå sig på andras livssituationer. Det är inte alltid svart på vitt. Men då måste man kanske informera folk eller ta chansen att sjunga ut när man får möjligheten, om man har något som inte känns rätt. Att komma med bittra kommentarer i all evighet är inte en lösning om man vill ha bibehållen respekt och vänskap.

Det är iaf delvis vad jag har den här bloggen för.

Nu vet jag inte ens vad jag heter längre eller vad som står i detta inlägg...får väl läsa och våndas i morrn.

Jag vill skriva mer men jag kommer inte på orden. Ett ord kommer jag på är iaf: moget......man skall nog inte använda det hur som helst åt andra om man inte lever upp till det själv.

*