Min officiella ursäkt till pappa

I will eat shit and humble pie for the rest of my life. Jag fattar noll och du är Gud :P eller nåt

Kanske inte men idag visade han att han fattar och jag fattar inte.

Jag hade försökt korrigera saker på kassan och gjort 111 fel till och tillslut ville jag bara gråta blod och banka huvudet i kassadisken tills det sprack eller bli träffad av en blixt så det inte skulle vara mitt problem längre :(

Så efter att jag har suttit och psykgungat framför kassan med 11 olika x (dagstotal som inte nollar kassan) utan att fatta hur jag skall fixa det för inget stämde...så gav jag upp stoltheten och ringde pappa med gråten i rösten.

Om det är nåt han inte tål så är det gråt i min röst så han skyndade hit för att styra upp (okej en olöst konstig situation som eventuellt kan bli ifrågasatt av skatteverket kanske också fick honom att skynda lite mer än mina tårar :P).

Iaf han sätter igång och börjar räkna och jag sitter och vaggar och säger: "neeej gör inte så det blir mer fel då...hur skall vi få revisorn att fatta om inte ens viii fattar" och en massa andra mindre positiva tillrop/klagoskrik.

Han körde sitt race och jag trodde jag skulle kräkas för jag tar sånt här på största allvar och känner ett otroligt ansvar för att det skall gfå rätt till och stämma JÄMT!! Och jag har lyckats i hela 2½ år hittills. Men idag kortslöt både kassan och jag.

Kassan fick nåt cpryck och jag skulle korrigera vad som hände..men korrigerade såklart fel och sen korrigerade jag det felet fel. Ni kan tänka. Alla som gick med mig i skolan vet hur jag var på matten och fysiken. Tårarna i ögonen, axlarna vidöronen och illamåendet långt upp i halsen. Panik mao.

Samma känsla nu. Tills pappa slog in sista siffrorna på kassan och jag knappt vågade titta för jag tänkte att nu blir det så fel att INGEN kommer fatta nånting.

Men se där...på kvittot stog den korrekta siffran som jag hade räknat ut enligt vårt bokningsblock...dvs som det SKULLE vara.
Han hade kunnat stälal sig och göra nån obscen dans och vicka på höfterna som dom gör i USA och ropa WHO IS YOUR DADDYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY!!!???

Men han log bara lite över sina läsglasögon och såg ut som en liten tjock panda ist.

Jag erkände rakt upp och ner att han är min överman och jag aldrig tänker försöka låtsas att jag kan mer än honom och försöka styra företaget själv...hade jag varit en hund hade jag blottat strupen och magen och lagt mig på rygg på golvet och skrivit..."Darwin säger survival of the fittest...kill me now...I aint fit dude" på en liten lapp i pannan. Och sen pruttpussade jag honom på hans tjocka kinder ca 150 ggr för han var så snäll och gullig som inte gnuggade i mitt ansikte att han HAR mer erfarenhet än jag :P

Han löste hela situationen med världens cool och tålamod och jag ballade ur som en jävla fjolla för ett fel JAG hade gjort själv (iof beroende på kassan som fuckade ur..men ändå).

Såeeeh...summa summarum kids...tro inte att ni är smartare än era föräldrar på heltid...
(för ni är bara det ibland...om ni har tur)

Nu skall jag gå hem och slockna för jag tror jag brände varenda kalori jag har ätit hela veckan i den ångestattacken jag fick av kassafelet.

Ps:
jag tycker att kassor är läskiga. Jag sköter salongen på ett helt korrekt sätt men ett litet felslag så kan allt se helt annorlunda ut och man skall veta vad man har gjort för fel för att kunna räkna ihop räkenskaperna i slutet på månaden och kunna förklara för revisorn vad som är vad och hur. Annars blir det skitknepo med redovisningen.
Så när det blir som idag får jag ångest deluxe näör jag skall reda ut det.

One more time for the crowds: who is your daddyy!!??

Baba Saleh såklart :P