lördag 21 augusti 2010

Bomber och granater!!!

Jag har missat Stockholm Cruising :(

Jag ville ju va där och andas brännt gummi :D men men. Nästa år!

Idag har jag hållit igång hela dagen fö faan. Jag är trött men jag kan inte riktigt slappna av än för jag skall hämta Em på ett bröllop vid midnatt och sätter jag mig ner nu dör jag framför tvn :)

Dagen började med att Em sprang runt som en huvudlös höna (översatt engelskt uttryck :P) och fixade sin fotoutrustning innan bröllopet.
Hon hade varit som en huvudlös höna hela natten för den delen :P
Jag blir också så om jag har stora projekt nästa dag...man ligger o planerar så man inte kan somna. Hon gick o lade sig långt innan mig så det var INTE jag som höll henne vaken å snarkade :P för jag var inte ens i rummet...jag satt o gottade mig med Days i vardagsrummet.

Kl 12 kom Åse och jag sminkade henne och fixade hennes hår till ett annat bröllop :P (har folk inget annat FÖR sig än att GIFTA sig????)
Fick en flaska äkta rosa Champagne som tack :)

Därefter åkte jag och moderskapet till Gränby där vi shoppade loss. Hon har ju mer damp än jag har på att shoppa. Hon handlade på Gina (?! som är hennes nya favoritaffär?...nu kan påven lika gärna bli muslim eller nått för nu har jag sett allt :P). Fast jag tycker det är skitkul för det är något vi kan göra tillsammans :D fast såfort hon har skaffat sitt så tröttnar hon :P (inget mysterium var lillebrors bokstavskombination kommer ifrån haha). Jag är väl likadan iof men då drar jag vidare ist för att börja gnälla.

Jag handlar bäst ensam. Tycker inte om alls egentligen att ha sällskap om JAG skall shoppa. Jag är gärna sällis åt andra men skall jag ha så är det solo som gäller.
Har intresseklubben antecknat allt det?

Vi tog en fika och sen in på Kvantum för att handla till brunchen. Aj vad det blev dyrt. Typiskt mig. Inget skall saknas! Hehe. Skitsamma, hur ofta får man bjucka brudarna på frulle liksom? Det är ju ingen unge som blir utan mat på kuppen liksom. Harry kan gnaga på mattorna :P haha näää Bella jag bara skojar :P

Efter det åkte vi hem till min lilla benrangliga mormor som blev jätteglad. Hon satt o höll min hand hela tiden jag var där. Lillskruttis <3 Vi kollade på nåt program om Farah Dibah och sen åkte jag o lämnade hem morsan o hennes matvaror och åkte till tågstationen och hämtade en sjukt gravid Eg som kom pustandes ;)

Asså! Hon är inte bara liiite gravid nu. Hon är galet gravid!! Jag skulle kunna tänka mig att vara lite mysgravid sisådär 2-3 månader...en såndär liten söt mage (ehm...som jag redan HAR iof..fast inga barn i...bara fettceller och inte så jävla söt alls :S).

Men jag skulle nog få panik när den blir så stor som den är nu vid 7 månader :O huden är spänd :O och det RÖR SIG NÅGOT DÄRINNE!!!!!!

Asså det är som Alien!!!!
Jag vet att jag borde skärpa mig och att jag har gått sjuksköterskeutbildning och tillochmed varit med och förlöst ett barn...men när någon man känner och har känt hela sitt liv plötsligt får en invånare i magen...så blir jag lika skräckfaschinerad varje gång.

För att vara ärlig så var inte förlossningen någon halleluja upplevelse (som mina sköterske elevpolare hade lovat att det var). Antagligen för att jag inte kände kvinnan ifråga...och kanske för att hon var som Grace Jones (!!) (och skrämde SKITEN ur mig med sina tribal läten från Kongo...hon hade ögonen bakrullade i BAKhuvudet och man såg bara ögonvitorna...och konstiga ljud kom ur hennes strupe medna hon höll mig i ett dödsgrepp som inte gick att lirka på alls (jag saknar nästan nervfunktion i handen än idag :P)...hon var i total trans och jag var i total panik...hennes händer var som dasslock och hon var väl typ 185cm lång. Hennes fötter var större än min pappas...jag kan inte beskriva skräcken. Hon hade ingen man med sig så jag som var student fick valla henne i koridoren medan hon hade värkar...redan då var hon i trans och gned händerna utmed magen och gjorde gutturala ljud (mmmhhooooooohhhhh) och NOLL iris syntes..bara ögonvitor. Alla blivande fäder bara gled undan i korridoren och gav mig medlidsamma blickar...jag kunde bara nervöst fortsätta styra "Grace"...för hon kunde ju fan inte sett något...(utom sin gula fläck kanske).

Och sen lade dom den där kletiga lilla saken på hennes hud. Alltså...NEJ!?

Om jag får barn så skall dom tvätta av bebben först. Jag vägrar titta på en svettig liten blodkoagulation och säga..."han är så vacker" och brister i gråt. Jag har sett blodpuddingar som är vackrare :P...tvätta mojängen först...sen kan vi snacka.

Fast jag vill vara med på Eg's förlossning och hon säger att jag får om jag hinner dit i tid. Det är nog en helt magisk upplevelse om man känner personen som föder. Det kan ju bara bli bättre eller hur?? :P

Haha..hon var ju med när jag skulle få spiral..baddade min panna och höll mig i handen...tills jag nästan svimmade och fick bli nedsövd ist. So we go waaay back in these these matters ;)

Jag får svårt att andas när jag tänker på att "peanut" (det är mitt smeknamn på den...när jag trodde jag var på tjocken så kallade jag "det" för ostbågen...så Eges är en jordnötsring..men det blir lite omständigt...så peanut är namnet) ligger där inne guppar i en massa vätska. Jag har en Lennart Nilsson bok...så jag vet minsann!!!

Rätt som det är så ser man hur en liten armbåge eller kanske en fot dunkar till insidan på magen när peanut dyker runt därinne. Jag har hört av andra polare hur dom där små sakerna har sparkat på blåsan och orsakat riktigt jobbiga situationer för moderskapen :P

När jag vandrade runt Gränby idag såg jag säkert 45 000 sånna där...ni vet...ungar :P
Dom snorar, gråter, skriker, är söta, är jobbiga, är gulliga, har söta kläder...men vad jag inte fattar är hur så många människor orkar SKAFFA dom??

Asså...folk säger..orkar jag skaffa hund?
Svar: JA...förutom en liten obekväm promenad då och då (det går på autopilot efter ett tag) och kanske högst nån liten magsjuka per år så är dom ganska bra. Man kan putta ner dom på golvet när dom är jobbiga, man FÅR ta dom i nackskinnet och ryta åt dom...dom är ganska bra på det hela.

Men ungaaaar. There is no turning back!! Klart man vänjer sig vid dom. Jag ville strypa Harry när han var valp och nu älskar jag honom stenhårt....men...han är cavalier...beräknad livstid 10 år om man har tur. Man har en ångervecka (:P) på ca 10år...på barn har man NOLL!

Det är permanetare än en tribaltatuering :O

Jag är INTE redo att bli förälder...tur att mina vänner sköter det så bra...så jag slipper :P

Fast mamma är sjukt sugen på barnbarn...
Hon får nog hänga på Nikkis lek..ställe...ett par år till....stackarn!

Faan jag måste sluta skriva inlägg på kvällarna...

Puss på preventivmedlet

2 kommentarer:

Gastronomic G sa...

Puss på vad? (tänk på att det är en massa tjejer som läser din blogg)

Nästa gång jag passerar Muppsala ska jag boka in en lunch hemma hos dig, det låter som att det skulle vara en gastronomisk upptäcksfärd i citronsmak!

Anonym sa...

Ha hahhaa, du är fantastisk på att beskriva dina funderingar! Lov'ing It.
Kram Bolel

 
Web Analytics