Fasader

och folk som kör med dom...är inte mycket värda i mina ögon.

Sanningen gör ont...sanningen ligger där...den går inte att maskera i längden. Det är lika bra att bara ta den vid hornen och göra vad man måste göra.

Att inte svara, sticka huvudet i sanden eller på andra sätt undvika det oundvikliga är bara tidslöseri för alla.

Det är jobbigt att vara den som alltid är villig att ta i tu med saker på direkten.

Det gör att det blir ett bortfall på människor i ens liv emellanåt. Ofta sitter jag o grubblar på dessa. Men jag anser att jag är så tydlig jag har kunnat med hur jag uppfattar saker och känner. Då tycker jag att man skall kunna prata och mötas halvvägs..om man värderar vänskapen.

Nog om det :P

Idag har jag varit hemma för jag var krasslig imorse och jag kan inte riskera att smitta frissorna. Vi har inte tillräckligt med personal för det.

Det var ASTRÅKIGT!

Nu är jag på jobbet och gör lite arbete medan brudarna håller på sina egna hår.

Min lilla nytvättade hund sitter o tittar på alla som går förbi.

Jag var inne i kiosken i närheten nyss och försökte stoppa ett bråk...det var mindre lyckat. Ett riktigt blattebråk...jävla temperament. Svenskar bråkar aldrig sådär jag fattar inte varför DOM skall skämma ut sig genom att bråka som dom gör.

Jag försökte hjälpa genom att skicka ut tjejen som jobbar där, som stog o grät o skrek, ut på lagret, och skicka ut chefen i andra riktningen, och ta över kassan ett tag så dom kunde sluta skämma ut sig inför hela stan, kiosken är ganska öppen liksom. Vete fan om det hjälpte...men det var min lilla halvblattelösning på saken. Lägga en blöt filt på situationen :P

När jag föreslog att chefen skulle ta tillbaka dom fula orden han sa till sin anställda så insåg jag att det var dags att sluta lägga mig i och gå därifrån. Även små snubbar kan se ut som sprängdeg när dom blir arga. Ögonen höll på att skjuta ur hans huvud och han såg ut som min pappa när han blev arg. Ohoooh time to gooooo.

Nu sitter jag o väntar på att mamma skall komma o hämta mig o vi kan åka till mormor. Det är det här jag undvek genom att ha henne hemma hos mig...jag tycker det är skittråkigt att åka dit :P
Men jag får väl se det på en tråkighetsskala...det är ÄNNU tråkigare att ha det som vi hade det :P

När jag kommer hem skall jag göra en sista justering. Handikapp-toa-sitsen skall VÄCK...sen har jag ett normalt liv igen :P eller ganska iaf ;)
I två år har jag hårdhatat den. Nu skall jag ta med den till mormor så får hon ha den där :P

Gud så ointressant...men jag har inget att säga egentligen.

Konstigt är det iaf...hur livet blir ibland.

Nu har min hund förpestat luften inne på mitt kontor nå jävulskt...vilket betyder..prommis.

Och Karin..jag gav honom Hills i/d...och det tog ett tag innan magen stabiliserade sig. Idag gick han ut först vid 13.00...vilket var enorm payback för alla nattpromenader!

godkväll på er!