Det e stabilt! (skall uttalas som Dr Alban gör)

Asså...

Det funkar!

Jag har inte bölat alls på ett dygn :) jag hade ÖVERSKOTTSENERGI (:O!!!!!!) igår och SPRANG (!?!??) med hunden (tills han började skälla massor då ville jag sparka till honom men jag fick sendrag:P...tur för honom ;))

Jag tvingade ut min lilla mamma på en kvällspromenad, ganska sent efter att jag var hos mormis. Jag halvjoggade (jag hade kunnat heljogga men jag var så dum att jag tog med hunden och han skällde om jag sprang med honom och drog om mamma höll honom medan jag sprang framför...så jag psykade honom och gick blandat med rivstarter emellanåt så han vrålade till när han trodde jag skulle kuta iväg hahaha...I can fuck with you right back voffie!)
När vi hade varit på prommis så kockade jag lite mat åt mamma och det var kul att prata.
Det var bara vi två..ingen tjurig mormor i vardagsrummet som trodde att vi satt o pratade om henne utan vi kunde prata i normal ton och om vad vi ville hur vi ville. Jätteskönt!

Efter jobbet skramlade jag ihop mormors prylar jag hade glömt och åkte dit.

Jag har inte sett henne så glad på flera år och då blev ju jag glad, bara av det! Det var precis som gamla tider, inte den där påklistrade inlärda "hej. lilla. gumman" utan riktigt glädje som bara sköt ut utan att hon kunde eller ville stoppa det.
Hon öppnade dörren och tjööööt (inte grät, utan hon lade av ett litet glädjetjut) när Harry kutade in. Man kunde ju bara stå o le som en idiot! Jultomten hade likagärna kunnat komma för hon var lika glad att se oss.

Vi har likosm inte varit GLADA att se varandra på länge. Det var jättekul. Hon berättade lite om sin dag och jag om min. Jag var liksom inte trött eller störd på henne alls.
Hon blev lyrisk när Harry varvade ner och lade sig bekvämt på köksgolvet: "åååå han triiiivs här hos mig". Klart han gör dumsnut <3

Det var så kul att gå o titta i kylen (precis som när man var hungrig tonåring, fast skillanden nu är att jag har köpt allt hon har haha...så det är inga överraskningar :P) och höra hennes TV i vardagsrummet och veta att hon har sitt egna utrymme.

Det är så stor skillnad på hur hon är hemma hos sig och hemma hos mig. Hon är så aktsam att inet vara i min väg hemma hos mig att hon BLIR i vägen...hon snubblar nästan för att hon kastar sig undan så teatraliskt för att visa att hon inte är något besvär.
Jag sade det till henne...att det känns som vanligt nu..när hon har SITT hem...och inte springer runt och oroar sig vid fel tillfällen att hon stör mig och stör mig när hon inte fattar det alls :P (det sista sa jag inte såklart :P) men att hon liksom är självständigare och gladare.

Det känns nästan bara positivt. Hon bossar runt hemtjänsten och vill inte duscha och sånt men jag kanske kan ta ledigt en morgon i veckan och doppa henne i badkaret och lägga papiljotterna åt henne. Jag är PAPILJOTTFASCHIST och vet precis hur det skall vara...så det är lika bra att jag får göra det själv ;) annars stör jag mig på det :P (ja jag vet, liten hårhitler!!!).

Så jag vill nog påstå att mitt liv känns okej igen :)