onsdag 11 augusti 2010

livet...

Igår strövande jag gata upp och gata ner med min hund o tänkte på hur mycket jag vill dö...jag kan inte göra det för jag är inte modig nog...men det vore inte helt fel att få en lastbil i huvudet. Jag kunde bara gå o gråta.

Jag vill inte finnas. Verkligen inte. Jag ser ingen mening med livet längre.

Och nej...det här är inget rop på hjälp...det är bara ärligt..som vanligt!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Men du, boka en resa och njut av livet. Alla har vi känt som du gör nu. Jag gjorde det senast förra veckan. Och då har jag allt det du strävar efter. Kärlek och stabilitet. Men det räcker inte så.
Du måste få ta det lugnt och njuta av livet. Skit i alla och allt.
Du finns i mina tankar.

Barbabitch sa...

Men va fan är det du säger?????????
Och framför allt.....
Varför ringer du inte???????

BitterTwitter sa...

Jag pallade inte ringa någon...vad skulle jag säga? Hej jag är patetisk IGEN?
Ingen nyhet ju.

Du vet ju själv...när du mådde sämst så ringde inte du heller. Vi är självständiga duktiga flickor på gränsen till dumhet.

Katto...man tror aldrig att någon annan känner samma. Kan inte föreställa mig att sprudlande du kan känna så? Men det är ju så det är..ingen vill visa det..därför får man inte hjälp eller förståelse heller.
Vi är bra dumma :P

Anonym sa...

Ha! Det finns absolut ingen människa som inte har problem på det ena eller det andra sättet. Alla har problem, jag visar bara aldrig mig svag. På min mormors begravning t.ex så satt jag och berättade roliga historier för alla. =(
Jag blir som en spexande ceppeclown när jag mår bajs.
Du är så stark som vågar berätta hur du mår, jag beundrar dig!

Jag finns alltid här för dig, du ska få mitt nr så kan du ringa precis när du vill. Jag är vaken dag som natt =D
Pöss!!!

BitterTwitter sa...

Katto...det var nog inte helt utan anledning din pappa och min pappa var så bra vänner :) det går i arv <3
Puss på dig och känn alltid att samma sak gäller dig...<3

 
Web Analytics