tisdag 17 maj 2011

ABC-kex igen då...

Dom är osockrade och smakar äckligt så dom måste ju vara...inte helt onyttiga?

JAAAAAAAAAAAAA jag hade en slatt cola light kvar i burken...det var som att hitta en femhunka i en gammal ficka nånstans :P

Lasern är nu översedd och har en termometer installerad så jag kan börja spara data om hur och när den strejkar och varför.

Har hoppat på laserhästen igen nu :P när man slutar ett tag är det som en tröskel att börja igen (som söndagsångest) :P även fast jag tycker att det är skitkul att jobba med det. Man blir knäpp av att bara sitta o glo.

Så nu är jag tillbaka i svängen och det känns bra.

Ikväll skall jag träna styrka med Jeanette (om jag skriver det här så måste jag ju göra det sen tänker jag...ist för att maska...som jag egentligen tror att jag vill).
Vi får la se :P

Min handled har blivit överansträngd igen :( dumma den. Jag fick ju kortisonspruta i den av mamma för at jag hade så ont förra året...så kan man ju inte hålla på. Jag kanske kan amputera bort den och lära mig att lasra med foten som den där lilla pastorn i rullstol som brukar lira Mozart med tårna på gågatan...:P (inte för att han lasrar med tårna :P men han har inga armar och kan spela keyboard med fötterna ist...då vill man verkligen spela keyboard :P).

Pappa knockade mig nästan av stolen idag med ett tillkännagivande. Dock är jag ju inte född igår utan hajjar att det är ett beroende och inte går att bara sluta som han tror att det gör...så jag tar det med en nypa salt men ÄNDÅ!!

Vi satt och gjorde pappersarbetet och han såg jättesorgsen ut och sa: jag moste slotta spelah. Den poverkar dig, mig, våran ekonomi, din brur...den gor intä"

Sånna saker blir man så glad av. Jag hade inte sagt något...om det inte är så att han läser här *GULP*...eller hans fru kanske *GULP* men som sagt...förutom här så hade jag inte sagt något och satt bara och skrev ner siffrorna och sammaställde allt åt revisorn för förra månadens bokslut.

Han var uppriktigt upprörd över hur han låtit det fortgå och verkade omskakad. Vid sånna tillfällen är det ingen idé att säga något annat än: "tack...du är jätteduktig som förstår själv".

Ingen annan kan avsluta ett beroende åt dig. Och tjat hjälper ingenting.

Han påpekade att han kanske kunde spela lite lotto ist...men jag infogade försiktigt att det är lite som att en alkoholist säger att han bara skall dricka starköl ist för vin. Det fattade han otroligt nog..jag trodde han skulle bli arg att jag sa så.

När min pappa är såhär...sårbar och påverkbar...så måste man gå väldigt försiktigt...för det är NU man kan hjälpa.
När han INTE är såhär lyssnar han inte på någon. Vi snackar om killen som flyttade hemmifrån när han var typ 12 för han ville inte göra som hans morsa sa (men ändå skall man blint följa hans direktiv som avkomma :P...ironi tycker jag).
Hursomhelst så brukar jag vara den som når fram till honom bäst.
Mamma pekar med hela handen och lillebror är så lik mamma. Hoppas det kommer gå bra.

För min del får han göra hur han vill med sina andra laster (kinarestauranger, taxibilar och snus) bara han slutar vara så manisk med spelandet.

Lille pappa! Det är fan inte lätt att vara människa. Det lurar en massa faror överallt och man anar inget förrän man gått i fällan och sen skall man ta sig ur dom.

Nu måste jag lägga till här, eftersom min äjrääb ho's (ya eyni ya elbi på er fifan) därute har blivit jätteoroliga över pappas hälsa i mitt förra inlägg och messar oroligt!

Han har inte skött sina sjukdommar och då visar hans värden det. Han blev nedslagen av det och jag blir ju orolig men läkaren har satt nästa besök om 6 månader och inte satt in mediciner utan vill att han skall grejja det med kost och motion...så det kan ju inte vara så farligt...men han var så sjukt nedstämd när han kom hit att jag trodde det var allvarligt som fan.

Så går det när man tror att en ASK färska feta dadlar är okej att käka som mellis eller tycker att bara för att någon har bakat baklava och gett honom en burk så innehåller dom inga kalorier om man äter allt på en gång och i hemlighet, en halv ask pastej på en skiva knäckebröd är inte heller så jäkla bra.

Jag nämnde min operation och sade att det skulle göra mirakel för honom men båda mina föräldrar (som faktiskt har kämpat med övervikt mer än halva sina liv) vägrar ens tänka tanken eller lyssna på det örat. Men dom kan ju sitta där och trycka mat som om det var hungersnöd runt knuten då tycker jag :)

När jag ser hur dom äter på fester etc mår jag illa...och dom äter som jag gjorde innan. Kroppen behöööver inte den mängden mat :O jag äcklas av det nu.
Sitter och föreställer mig folks utträngda magsäckar som skvalpar med dricka och mat....blöööööööh....:P

Fast lite avis kan man ju bli när något äter en kebabtallrik och suger i sig en kall cola samtidigt...men inte tillräckligt avis för att önska operationen ogjord. ALDRIG!

Kebab och cola kan jag äta ändå...men ist för en dundertallrik så kan jag äta en assiett och sen blri jag så trött på skiten att det dröjjer månader innan jag vill ha det igen :) jag är befriad!

Befriad från mat :D

sjukt :P

Pössss

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hörru...kila iväg och köp en bok som heter "matrevolutionen" åt pappsen. Mycket läsvärd. jag läste, la om kosten och har droppat 8 kilo på två månader utan ens känna att jag "bantar"..

puss på ...nåt..

/Lorden

BitterTwitter sa...

Oh lordy lordy...jag saknar dig <3

Håkan sa...

Miss you too! Kom och åk lite hoj nån onsdag??

 
Web Analytics