Vi sitter och gaggar bröststorlekar, fasthet och klämmer hej vilt på varndra och utvärderar haha.
Vi har ganska lugnt idag och då börjar vi naturligtvis prata kroppar som vi alltid gör.
Igår var jag en ledsen tjej.
Min bästa vän fick veta att hennes mamma har metastaser, mailhärvan sjönk ännu lite lägre och jag tänkte på en god vän som inte kan kommunicera. Det blev för mycket.
Metastaserna kan man inte göra något åt. Man får bara finnas för henne helt enkelt. Men det gör ont i hela hjärtat att se någon som redan haft ett otroligt jobbigt liv få ännu mer sorg i sitt liv. Jag hoppas verkligen att hon kommer ur detta starkare än någonsin. Oavsett så kommer jag och hennes man finnas där vid hennes sida som 2 badringar som håller henne flytande. Vi är här för DIG babe!
Mailskiten har nästan fått mig att tappa tron på mänskligheten. Jag har ett problem i världen. Det är att jag vill att alla skall tycka om mig. Så varför i hela världen skulle jag skicka ett vidrig, hatiskt mail till någon som jag verkligen inte har något emot på riktigt och göra dom både ledsna och arga?
Att dom väljer att tro det om mig gör mig så ledsen.
Vännen...åter igen. Kommunikation är den röda tråden i livet. Jag orkar inte vara den som initierar alla samtal om hur folk känner och inte känner. Jag får göra slut med mig själv i förhållanden och jag måste peta på sårskorpan som är vänner som känner sig bortglömda. KOM OCH SÄG TILL MIG hur det känns så gör jag allt för att ändra mig. Kan jag inte ändra mig så är det väl så att det inte är menat.
Men sakerna det handlar om går att åtgärda. Det är inga neurokirurgiska ingrepp liksom.
När någon, inte bara den här vännen utan alla som undviker att ta upp ett problem och drar sig undan utan att ens nämna det...när någon gör så så säger dom i mina ögon att jag inte är värd att diskutera med. Att försöka med. Jag är värd NOLL.
Jag har redan den åsikten om mig själv, ändå gör det gör ont att få den bekräftad.
Så det grubblade jag på igår kväll.
Men mest var det min kompis jag tänkte på. Föräldrar, hur svårt förhållande man än haft...har man bara 2 av. Man får inte nya biologiska föräldrar.
Nu kom min mycket biologiska mamma och ville färga sitt hår vilket jag nu utfört och nu kräver hon att få gå o ta en öl på en uteservering. HON får ta en öl...jag vill ha cola.
Nu drar jag.
Herrå
De fem bäst klädda männen på Met-galan 2024
3 timmar sedan
3 kommentarer:
Nej det här med känslor och kommunikation är ibland ren "rocket science" det enda vi faktiskt kan, är att ta ansvar för våra egna känslor,hur tufft den än må vara. Jag är precis som dig, vill att alla ska gilla mig, och det är fortfarande skit tufft att inse att det inte alltid är så. Först nu, 30+, har jag börja våga fråga om jag inte förstår "signalerna" som känns/upplevs..Oftast har det visat sig vara mina egna tolkningar som kommit i mellan. Summan av kardemumman... Stå för den du är, fast och trygg i dina känslor, andras känslor/tolkningar kan inte du ta ansvar för. Ge och ta support/energi från andra. Puss och Kram frän gam // Bolel
Ingen mailhärva men väl enormt näthat som jag själv blev utsatt för och därav stängde min förra blogg.
Vidrigt beteende hos vuxna människor och jag förstår inte varför man hellre tror på att detta skulle vara sant än att se sanningen!?
(har inte lärt mig om jag kan logga in med konto i google så skriver anonymt) //Linda
Gullisar.
Boel...jag har ju sagt att vännen skall tala ur skägget men icke. Jag kan inte göra mer än att ge henne utrymmet att tala. Vuxna människor får sjunga ut själva. Som vän ger man möjlighten att tala om det eftersom det kan vara jobbigt att ta upp det...gör man inte det då...så kan man inte göra så mycket mer.
Linda....det är tragiskt. Mycket tragiskt. Men det är bevis på att man skall akta sig för internet"vänner".
Puss
Skicka en kommentar