Heh...karma..

Jag kanske kommer att bli straffad av universum för vad jag gjorde idag :P

Hehehe...*nervös*

Min mamma har en plågsam väninna!
Hon har spott intorkat i mungiporna (vilket gör att jag vill kräkas bara DET) och lider av någon form av psykisk störning...som säkert innehåller en massa bokstäver. Mamma har känt nån slags ömhet för henne hittills men efter idag så får det fan va slut på det.

Mamma VET att jag HATAR att umgås med den här människan sen hon totalfakkade vad som kunde varit en underbar hundpromenad, för mig, i våras.

Tror jag gjorde ett inlägg om det för jag höll verkligen på att brinna upp av ilska efter det då. Jag var totalt psykiskt färdig av att ha mormor hos mig och ville andas ut innan jobbet som också var jobbigt som satan så jag gick ut ur stan kring industriområdet för att slippa träffa någon och bara motionera i fred.

Så kommer det här...UFOT... på sin cykel (har ni tänkt på att instabila människor ofta cyklar) och beslutar sig för att förgylla min dag med sitt sällskap. Hon trodde på allvar att jag tyckte det var "ballt" att få prata med henne.

Hon gick av cykeln och promenerade alla -4 km- och psykbabblade så spottet flög hela vägen. Jag var traumatiserad i flera veckor efteråt för hela tiden ville jag bara be henne kliva ut i gatan framför lastbilar som körde förbi för att få ett slut på det hela, men jag fann liksom inte dom rätta orden (jag borde bara ha knuffat ut henne).

Huuur som helst. Mamma vet att jag inte kommer med om det här ärkefuckot är med.
Så hon sneakade iväg mig på promenad och på vägen "råkade" vi gå förbi den här människans hus där hon "råkade" stå och vänta.
Hennes utstyrsel fick mig att vilja kyssa fronten på en lastbil i 100 km/h själv. Jag brukar inte skämmas å andra människors vägnar...det är liksom ingen idé...men nu gick jag så långt bakom jag kunde för att slippa synas bredvis henne.

Om jag mot min vilja drogs för nära henne och mamma av min draggalna narkotikasniffande hund, så använde jag varje tillfälle att visa mamma mitt missnöje över att bli lurad att umgås med denna människa, genom att UTÅT ge henne en ömsint kram med ena armen....medan jag grävde in mina nu 3 cm långa naglar i hennes axel så hårt att händerna darrade. Jag hoppades innerligt att jag skulle komma åt en nerv eller sena så det skulle göra JÄTTEONT!!!

Ibörjan flinade mamma bara men ju längre promenaden framskred desto mer insåg hon hur knäpp hennes väninna verkligen är och började se på saken ur min synvinkel.
När hon väl nått det stadiet kunde jag inte titta på henne utan att vi började skratta. Väninnan som inte har någon självinsikt gick i sin egen värld och pladdrade på så det blödde ur våra öron och hon är en såndär jobbig jävel som går och pratar åt ett annat håll så man inte hör vad hon säger och skall stanna såfort hon vill säga något. Gud bevars man kan ju inte prata och gå samtidigt när man är ett psykfall.

HALKA OCH DÖ FÖRFAAAAAAAAAN ( ooohoops did I say thaaaaaaaaaaaaaaaaaaaat? /steve Urkel)

Men hon vägrade att halka och dö som jag hoppades.

Mamma tog fram ett paket Läkerol, och fast reklamen säger: makes people talk så hoppades vi att det skulle få henne att hålla KÄFTEN iaf ett tag. Men kossan sa nej tack och jag ville på riktigt begå harakiri.

Vi hade gjort upp om att gå på en promenad. Går man då och handlar sin helgshopping?? Detta fucko tyckte det var en självklarhet och ville att vi skulle gå med och stå utanför affären medan hon handlade.

Vi visade ett måttligt intresse och antydde att vi kunde gå vidare själva och hon handla varpå hon börjar gnälla GÄLLT och HÖGT som en 5-åring att hon FAKTISKT VILL GÅ DIIIIT och eftersom vi är VUXNA människor och vårdutbildade så gissade vi att hon skulle få ett cp-anfall om vi inte gick med på att följa henne till affären. Så vi lunkade uppgivet efter henne.

Väl där ville hon hoppfullt att JAG skulle gå med in men se då hade jag fått nog av hennes jävla psykbeteende och TOTALFEJKADE ett samtal från mormor genom att leka med ringsignalknappen och sen stå och trycka NO så att ingen annan kunde ringa mig samtidigt och avslöja min lögn (jag ljög för en slemmig italienare en gång att jag inte hade någon mobil när han ville ha mitt nummer och mobilen började ringa i min handväska samtidigt...inte ett av dom bästa ögonblicken i mitt liv).

Jag var skitnervös för jag är världens sämsta lögnare och jag börjar flabba om jag skall lura någon. Den här gången gällde det min överlevnad som männsika och jag lyckades hålla ett pokerface medan jag pratade med mig själv i mobilen.

Jag låtsades att mormor ringde och hade ramlat och slagit sig. Vanligtvis hade jag aldrig sagt något sånt men nu gällde det livet...jag pallade inte en minut till av den här kvinnans sällskap.

Mamma fattade ju ingenting och trodde jag pratade med mormor på riktigt. Jag avslutade samtalet och sade att det var viktigt att jag stack iväg till mormor nu och hjälpte henne.
Sen tyckte jag så synd om mamma, som skulle bli kvar med fuckot(även om det var hennes egna fel) så jag bestämde mig för att rädda mamma med och skrek medan jag började springa: -"du måste också följa med mamma, för du är ju läkare!!!" hehehehe.

Mamma såg helt knäckt ut och vi ropade hejdå till fucko och jag tvingade in mamma på en tvärgata och berättade att jag bara fejkade och att nu går vi härifrån så jävla snabbt våra små ben bär oss.

Fucko vet var mormor bor och äääälskar att prata med mormor (lets face it..hon skulle kunna prata fram blod ur en stens öron) och tänkte komma förbi henne senare och kolla så allt var okej. Jag gav dock gett henne fel kod (mohaha) och räknade med att vi skulle hinna därifrån lååångt innan hon vaggat hem från ICA.

Mamma såg lite skamsen ut att vi övergav henne på ICA sådär men var glad samtidigt för hon hade nästan fått härdsmälta av människan också. Vi smög utmed husväggar i zickzack mönster med andan i halsen, för att vi inte skulle synas hahaha.

Det kändes som värsta Anne Franck som gömde sig från tysken..."kom dåååå, hon kommer ju snaaaaart i fatt ossssss". SPRING FORTAREEEEEE!!!! Den där känslan som när man skolkade från skolan hahahahaha när det bara spritter i kroppen medan man rymmer.

Sen kidnappade vi mormor och åkte hem till mig (hon vet inte var jag bor) och fikade där ist för hemma hos mormor.

Som sagt...jag kommer säkert till helvetet :P

Men jag kommer ha fest när jag ändå är där..vilka ä på??? :D

:P