Så snäll men så jävla dum

Min pappa skulle gå genom eld för mig. Men han är så dum i huvudet. Jag har hela mitt liv kämpat med vikten (mycket tack vare honom både genetiskt å andra sätt) och nu gått genom en gastric bypass för att få ordning på mitt liv.

Operationen var 8 veckor sen idag o jag har tappat 11kg sen dess.
Inte EN gång har han sagt att det syns etc. Däremot kramar han mig idag, tar tag i min hud/fett på ryggen o säger besviket: den här? Vad ska do jora?

Jag tittar på honom o påpekar att jag gått ner 11kg på 8 v. Men han e inte impad. Han kanske vore impad om jag fick mask, åts upp innifrån?

Jag insåg nu ikväll, min far är aldrig nöjd. Den ångesten kanske är grunden till min egen ångest. Det är definitivt grund till bristande självförtroende.

Lustigt hur en liten kommentar kan få en att inse saker...
Undrar om han mådde prima av att kläcka ur sig detdär...
Men å andra sidan har detta pågått sen jag va kanske 8 år.

Mmm...man undrar ibland varför man spenderar så mycket tid på att uppmuntra folk när dom har det jobbigt, eller man vill göra dom glada.
Antingen får man inget tillbaka eller skit som ovan.



Ps: ämnesbyte...baby du är så jävla söt på bilden med björnfi***n på huvet :)